Almanack 1898

Almanack För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1898. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTEBORGS Horisont belägen vid 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^2/5 tidsminuters Meridian=skillnad vester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont belägen vid 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^29/60 tidsminuters Meridian-skillnad vester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifven af Dess Vetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (främre omslagets insida)
Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större planeternas gång och lysande år 1898	28
Sveriges gemensamma borgerliga tid	28
Tabell, angifvande tidsjämningen vid sann middag	29
Blindundervisningen i riket enligt lagen och stadgan af den 29 maj 1896.	30
1898 Års Marknader	41
Förteckning å marknader, som hållas i Norge år 1898	45
Alla postförsändelser	45
Postsparbanken	47
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Värnpliktige.	48
Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (bakre omslagets båda sidor)

Blindundervisningen i riket enligt lagen och stadgan af den 29 maj 1896.

Redan i början af vårt århundrade vidtogos inom Sverige åtgärder för beredande af undervisning och uppfostran åt blinda barn, och nya anstalter hafva efter hand fogats för främjande af detta viktiga och ömmande ändamål. Blinda och döfstumma barn undervisades i en gemensam anstalt till år 1879, då de blinda barnen flyttades från Institutet vid Manilla till särskild lokal i hufvudstaden och erhöllo särskild undervisning vid sitt särskilda institut. För detta byggdes en i alla afseenden ändamålsenlig lokal vid Tomteboda år 1888, efter det redan dessförinnan en förskola för blinda barn öppnats i Vexiö år 1884 och samma år en handtverksskola för fullvuxna blinda inrättats i Kristinehamn. Under tidens lopp hade emellertid erfarenheter vunnits och den allmänna meningen mognat för ett fullständigt ordnande af blindundervisningen i riket, och resultatet af vårt århundrades människovänliga sträfvanden i detta hänseende inom Sverige föreligger i den lag och den stadga – bägge af den 29 maj 1896 – , genom hvilka blindundervisningen i Sverige kan sägas vara slutligen ordnad.

Den viktigaste nyheten i nu ifrågavarande lag är, att genom den blindundervisningen, liksom den allmänna folkundervisningen länge varit, är vorden obligatorisk, d. v. s. att blinda barn äro underkastade skoltvång från och med 1899 års ingång. Förut hafva föräldrar och målsmän till blinda barn själfva ägt bestämma, om de ville skicka barnen till undervisningsanstalt eller icke, och följden har blifvit, att många stackars blinda barn fått växa upp i största okunnighet, utan all bildning och utan att få lära sig något handtverk eller handarbete, hvarigenom de sedan kunnat förvärfva sitt uppehälle eller åtminstone bidraga till detsamma. Väl har i bygderna gifvits till känna, att ofvannämnda bildningsanstalter för blinda funnits och äfven att vid dem ett icke obetydligt antal friplatser varit upplåtna genom statens, landstingens och enskilda gifvares frikostighet, men dels hafva de sökande till friplatser varit vida flera än platserna, dels ha lojhet, fattigdom och klemighet förmått föräldrar att behålla barnen hemma, äfven om de haft tillfälle att med ringa utrustning och resekostnad få dem gratis intagna vid offentlig uppfostringsanstalt.

Det från och med nästa år inträdande skoltvånget är alltså att betrakta såsom den största välgärning för de blinda. För de närmare bestämmelserna om denna sak och därmed sammanhängande förhållanden skola vi nu i det följande i korthet redogöra.

För det första är att märka, att med ”blinda” enligt den nya lagstiftningen menas icke blott sådana, som äro helt och hållet oförmögna att se, utan äfven sådana, hvilkas synförmåga är till den grad försvagad, att de icke med någon egentlig fördel kunna deltaga i vanlig skolundervisning. Äfven dessa skola alltså uppfostras vid anstalter för blinda. Dit få däremot icke sådana blinda barn sändas, som tillika äro döfstumma eller sinnesslöa, ej heller de, som äro behäftade med sådan sjukdom, att de af vederbörande läkare icke anses böra vid offentlig anstalt intagas. Bland sådana sjukdomar nämner stadgan särskildt fallandesjuka.

Från skoltvånget undantagas sådana blinda barn, hvilkas föräldrar och målsmän föredraga att skaffa dem enskild undervisning, som i noggrannhet och omfattning hufvudsakligen motsvarar den, som erhålles vid de offentliga anstalterna. Öfver att denna frihet icke missbrukas till undandragande och försumlighet skall vederbörande skolråd vaka, och innebär detta stadgande endast samma frihet, som är välbärgade föräldrar gifven med hänsyn till folkskolan.

Eljest skall enligt lagen skolåldern för blinda inträda från och med det år, under hvilket barnet fyller sju år; dock kan, när omständigheterna (t. ex. sjuklighet, försenad utveckling eller annan vederbörligen styrkt orsak) det påkalla, intagning i skolan uppskjutas till det år, under hvilket barnet fyller nio år. Emellertid fogas till lagen det öfvergångsstadgandet, att skolplikten skall inträda successivt (efter hand), d. v. s. att år 1899 endast de barn, som under detta år fylla 9 år, varda skolpliktiga, dock med rätt för öfriga i den allmänt stadgade skolåldern varande barn att begagna undervisningen, om och i den mån i undervisningsanstalterna utrymme kan för dem beredas. Följaktligen blifva under år 1900 de barn skolpliktiga, som under detta år fylla 8 och 9 år – med samma rätt som nyss stadgades för de i den lagbestämda skolåldern varande barnen -, och först år 1901 blifva alla de skolpliktiga, som under året fylla sju år. Alltså inträda i skolåldern:

år	1899	de	barn	som	äro	födda	år	1890,
”	1900	”	”	”	”	”	åren	1891	och	1892,
”	1901	”	”	”	”	”	”	1893	”	1894,
”	1902	”	”	”	”	”	år	1895,
”	1903	”	”	”	”	”	”	1896	o. s. v

Äfven öfver att dessa bestämmelser iakttagas skall hvarje församlings skolråd vaka. Kommer till dess kännedom, att blindt barn afhålles från undervisning eller icke erhåller nöjaktig sådan, skall skolrådet ålägga barnet skolgång i offentlig läroanstalt för blinda. Skulle föräldrar och målsmän tredskaš att efterkomma sådant åläggande, skola de undergå varning af skolrådet, och om ej heller detta hjälper, må barnet kunna från föräldrar eller målsmän skiljas och på deras bekostnad sändas till vederbörlig läroanstalt.

För barn, som blifvit blindt efter det år, hvarunder det fyllde 9 år, eller af förekommen anledning icke, på sätt ske bort, i läroanstalt för blinda intagits inom stadgad tid, fortfar skyldigheten att till undervisning i sådan anstalt inställas, till dess barnet fyllt 14 år. Naturligtvis gäller detta äfven sådana blinda barn, som år 1899 icke åtnjuta undervisning, ehuru de äro födda 1886-1889 o. s. v. Skolplikten för blindt barn fortvarar under de 10 år, som följa efter dess intagning i läroanstalt, därest icke barnet före denna tids utgång inhämtat sådana kunskaper och färdigheter samt uppnått den utveckling, att det anses böra från skolgång befrias, eller är så svagt begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i läroanstalt anses vara utan gagn – om hvilket allt det tillkommer läroanstaltens styrelse, föreståndare och lärarkollegium att döma efter för dem stadgade grunder.

Sedan vi nu redogjort för de blinda barnens skolplikt och hvad därtill hörer, hafva vi att tala om de läroanstalter, där denna skolplikt skall fullgöras, deras ändamål, olika art och inrättning. Med afseende på blindanstalternas ändamål stadgas, att de afse att bibringa de blinda barnen icke blott ett kunskapsmått, jämförligt med det, som inhämtas i fast folkskola, utan äfven sådan färdighet i handtverk och handarbete, att de, sedan de lämnat läroanstalten, kunna förtjäna sitt uppehälle eller åtminstone bidraga därtill.

Läroanstalterna äro dels, för meddelande af förberedande undervisning, två förskolor för blinda, en å Tomteboda, afsedd företrädesvis för Svealand och Norrland, och en i Vexiö, beräknad företrädesvis för Götaland, dels, för undervisningens fortsättande och afslutande, ett institut för blinda å Tomteboda, afsedt för hela riket. Tomteboda är beläget invid Karlberg, nära hufvudstaden; den dit förlagda förskolan träder icke i verksamhet förrän år 1899, intill hvilken tid, för så vidt ske kan, barn från hela riket skola mottagas vid förskolan i Vexiö.

De blinda barnen skola således alla först gå igenom någon af förskolorna och sedan, likaledes i regeln alla, institutet. Den ofvan angifna inträdesåldern gäller alltså inträdet vid förskolan, som innehåller fyra klasser och där lärokursen är beräknad till fyra år, ett år i hvarje klass. Skulle emellertid barn, på grund af svagare begåfning, anses icke kunna draga någon egentlig nytta af den mer omfattande undervisning, som uti institutet meddelas, är tillfälle för sådana, så långt utrymmet det medgifver, beredt att i förskolan få sin uppfostran afslutad och för detta ändamål därstädes kvarstanna i ytterligare högst två år, som i så fall ägnas dels till befästande af förskolekursen, dels och hufvudsakligast åt praktiska öfningar. Minsta åldern för öfvergång från förskola till institut blir alltså elfva år, högsta åldern tretton och högsta åldern för utträde ur förskola femton – allt i händelse ej särskilda förhållanden förorsakat ett undantagsvis försenadt inträde.

Då hela verksamheten vid förskolorna, liksom vid institutet, är ordnad efter läsår, hvilket skall taga sin början i augusti och afslutas i juni månad, är naturligtvis tiden för nya elevers intagande bestämd till läsårets början, d. v. s. den dag i augusti, vanligen i senare hälften däraf, som af styrelsen bestämmes och offentligen kungöres. Men anmälan till inträde vid förskola eller institut bör vara gjord före midten af maj månad det år, då inträdet skall ske. Den bör vara skriftlig, ställd till styrelsen för vederbörande förskola eller, om den blinde eleven hunnit så långt, till direktionen för institutet och åtföljas af följande handlingar:

a) prästbevis, upptagande det blinda barnets ålder, föräldrarnes stånd och förmögenhetsvillkor samt hemort, dopattest, ifall barnet blifvit döpt, och för öfrigt de upplysningar, som innefattas i af Kungl. Maj:t fastställda formulär, hvilka af vederbörande läroanstalts styrelse tillhandahållas skolråden; samt

b) läkarebetyg innehållande uppgift, huruvida barnet är vaccineradt samt om detsamma är behäftadt med smittosam eller obotlig sjukdom eller icke.

Då alla blinda barn i skolåldern, som icke äro döfstumma, sinnesslöa eller behäftade med sådan sjukdom, hvarom i början af denna framställning talats, från och med år 1899 äro både berättigade och skyldiga att inträda vid uppfostringsanstalt, kan man, sedan barnet i maj är vederbörligen anmäldt, utan vidare taga för gifvet, att detsamma i augusti skall inställas på vederbörligt ställe, d. v. s. vid förskolan i Vexiö, om det är från Götaland, vid förskolan å Tomteboda, om det är från Svealand eller Norrland, samt vid institutet å Tomteboda, om det redan afslutat sin kurs vid någondera af de nämnda förskolorna. Resan skall bekostas af barnets föräldrar eller målsmän eller, därest dessa äro medellösa, af vederbörande församlings fattigvårdsstyrelse, och bör barnet till uppfostringsanstalten medföra försvarlig beklädnad med nödigt ombyte af linne och strumpor (enligt hvad för närvarande är bestämdt både vid förskolan och institutet minst 4 linnen, 4 par strumpor, 4 näsdukar, 2 par skodon, 1 hufvudbonad samt ett ombyte af öfriga gångkläder).

Undervisningen vid samtliga blindskolorna är bestämd till 40 veckor om året, däri inräknad den ledighet, som lämnas från torsdagsmiddagen före påsk till nästföljande tisdag. I denna tid är emellertid vederbörande styrelse vid särskild förekommande anledning berättigad att göra inskränkning med högst två veckor. Den lediga tiden fördelas med 2½ à 3 veckor vid jultiden och 9 à 9½ veckor på sommaren; under dessa ferier, särskildt under de långa sommarferierna, kunna eleverna resa hem eller stanna kvar vid anstalten, allt eftersom föräldrar och målsmän finna det lämpligt, och erhållas genom vederbörande föreståndares försorg och Kungl. Järnvägsstyrelsen för barnen vid institutet hela och vid förskolan i Vexiö halfva fribiljetter på statens järnvägar både för hemresan och återresan. Endast den sista hemresan, vid afslutade skolstudier, måste eleverna själva betala, liksom, efter hvad vi ofvan sett, den första uppresan till läroanstalt i och för intagning i densamma.

Undervisnings=ämnena vid förskolan äro: kristendomskunskap, åskådningsöfningar, modersmålet, skrifning, räkning, sång, gymnastik, handöfningar jämte modellering samt handarbete. Såsom handöfningar användas vid förskolan i Vexiö: byggande med bygglådor, korsläggning med träspjälor efter modeller, flätning med remsor af vaxduk och papper, kontursöm i utstucken papp och modellering i lera. De handarbeten, som redan förekomma i förskolan, äro: läggning, knytning, stickning och virkning med garn, flätning med klädeslist, band och rotting samt förfärdigande af borstarbeten. Såsom godkända elevarbeten vid förskolan under ett år nämnas: bland garnarbeten, lagda i ramar, ljusstaksmattor och halsdukar; bland stickade garnarbeten vantar, strumpor, underskjortlar, tröjor, koftor, mössor och dammhanddukar; bland virkade d:o underkjortlar, barnklädningar, öfverkast till barnvagnar m. m.; bland knutna d:o paketväskor och hängmattor; bland listarbeten mattor och skor (tofflor); bland rottingsarbeten stolsitsar och bland borstarbeten rotborstar o. s. v.

Som bekant, erhålla barnen vid blindanstalterna icke blott undervisning utan äfven bostad, kosthåll och omsorgsfull vård; anstalten vill vara deras hem i detta ords hela mening. Föreståndaren är alltså icke blott en studiiledare utan äfven en husfader; lärares och lärarinnors skyldigheter äro icke begränsade till lektionstimmarna allenast utan omfatta äfven öfvervakande af barnen under fristunder och ledighetstider; särskilda vårdare och vårdarinnor äro utom dem anställda jämte nödig betjäning i öfrigt.

Mer än för andra barn är en noggrann och bestämd dagordning af vikt för de blinda; en sådan är också vid de hittills befintliga anstalterna antagen och gestaltar sig vid förskolan i Vexiö för en hvardag under läsåret på följande sätt: kl. 6,30 f. m. uppstigning, bäddning m. m., kl. 7,15 frukost, kl. 8-10 morgonbön och undervisning, kl. 10-10,30 gymnastik för den öfre gymnastikafdelningen, kl. 10,30 mellanmål (mjölk och bröd), kl. 11-12,30 e. m. undervisning, kl. 12,30-1 sång 3 dagar i veckan, vistelse i det fria, de 3 öfriga dagarna, kl. 1 middag, kl. 2,30-3 vistelse i det fria, kl. 3-5 undervisning 5 dagar i veckan samt ½ timme gymnastik för den nedre afdelningen, kl. 5 mellanmål (bröd; 2 dagar i veckan kaffe därtill), kl. 5,30-6,30 undervisning 5 dagar i veckan, kl. 6,30 aftonbön, kl. 7 kvällsvard, kl. 8,30 till hvila. Under vistelsen i det fria bedrifvas under vårdarnes och lärarepersonalens öfvervakande lekar, i hvilka liksom i gymnastiken de blinda barnen äro mycket intresserade och knappast mindre hurtiga och vågsamma än de seende.

Det följer nu i ordningen att säga något om institutet eller fortsättningsskolan för blinda vid Tomteboda. Uti institutet skola intagas barn, som nöjaktigt genomgått förskola, äfvensom barn i en ålder icke öfverstigande 14 år, hvilka af en eller annan giltig anledning, t. ex. emedan deras föräldrar kunnat skaffa dem nöjaktig enskild undervisning, icke kommit att intagas vid någon förskola; institutets direktion dock medgifvet att vid fråga om intagning vid institutet i särskilda fall bevilja undantag från ofvan föreskrifna villkor. Med afseende på öfriga villkor för intagning samt anmälan och tid för densamma gäller i fråga om institutet detsamma, som ofvan meddelats om förskola.

Institutet innehåller sex klasser; lärotiden därstädes är beräknad till sex år för dem, hvilka genomgått förskola, och till åtta år för öfriga lärjungar. Blinda barn med normal begåfning och normala förstudier skola alltså tillhöra institutet från och med det år, under hvilket de fylla elfva år, till och med det, då de fylla sjutton år; för andra utsträckes tiden till och med det år, då de fylla nitton.

Undervisningsämnena i institutet äro dels desamma, som ofvan angifvits för förskolan, dels dessutom geometri, geografi, historia, naturkunnighet, handtverk, musik och pianostämning. De handtverk, i hvilka institutets elever undervisas förutom i de vid förskolan nämnda ”handarbetena”, äro korgmakeri, snickeri, borstbinderi och repslageri. För deras bedrifvande äro särskilda verkstäder anordnade i institutets hus (repslagarbanan på gården), och särskilda, för yrkesskicklighet och lämplighet i öfrigt vitsordade lärare anställda. På dessa verkstäder utfördes under arbetsåret 1895-96 följande olika arbeten:

a) Korgarbeten: brödkorgar, brödtunnor, klädkorgar, klädtunnor, matkorgar, s. k. pariserkorgar, hattkorgar, pirater, torgkorgar, hundkorgar, fågelbon, sybord, räknekorgar, lekkorgar, muffkorgar, blombord, stolsitsar, möbelpiskor, lekvagnar, stolar och diverse stollagningar.

b) Snickeriarbeten: bokhyllor, kommoder, korgbottnar, bord, skrin, korgformar, hyfvelbockar, pallar, mattbågar, lådor, byråar, dockskåp, skärbräden, hörnkäppar, bottenplattor, hyllor, blomställningar, bokskåp, kastpinnar, trappor och diverse reparationer.

c) Borstbinderiarbeten: blankborstar, dammborstar, hårborstar, klädesborstar, panelborstar, påstrykningsborstar, rotborstar, ryktborstar, skoborstar, spännborstar, levangar, hattborstar och vagnsborstar.

d) Repslageriarbeten: sadelgjordar, klädstreck, tolfgarnslinor, gröfre och finare segelgarn, hängmattsgarn, bindtömmar, grimskaft, hyssing, platting m. m.

Samtliga dessa handtverkerier läras naturligtvis af gossarne; flickorna åter hafva sina särskilda arbetsrum, där de, liksom i förskolan, utföra stickade, virkade, knutna och sydda arbeten samt list= och ram=arbeten, i hvilka samtliga de härstädes under fortsatt öfning och tilltagande mognad förkofra sig till en icke ringa grad af konstfärdighet. En försäljningsbod för afyttring af alla ofvannämnda slags vid institutet utförda arbeten är genom en enskild välgörenhetsförening, ”Föreningen för blindas väl”, inrättad i Stockholm.

Ett bibliotek finnes, innehållande böcker för den dagliga undervisningen, samt äfven ett tryckeri för utvidgning af detsamma. Det tryck för blindskrifter, som numera allmänt användes, är den s. k. Brailles punktskrift.

Så väl med afseende på institut som förskolor gäller slutligen det stadgandet, att, om intagen lärjunge skulle befinnas oemottaglig för där meddelad undervisning eller i sedligt afseende utöfva ett skadligt inflytande på sina medlärjungar och ej genom varning eller lämplig bestraffning låta sig bättra, anstaltens styrelse på rektors anmälan må sådan lärjunge från läroanstalten skilja.

Skulle före skolålderns slut någon mer än vanligt begåfvad eller försigkommen lärjunge befinnas hafva inhämtat de för afgång erforderliga kunskaper och färdigheter, äger anstaltens styrelse, efter lärarkollegiets hörande, befria honom från skolgång.

Lämnar åter lärjunge, af en eller annan anledning, läroanstalt, innan han inhämtat den för denna bestämda lärokursen, skola i betyg, som honom meddelas, antecknas både den klass, från hvilken han afgår, och vitsord öfver kunskaper och färdigheter samt för uppförande och flit.

För lärjunge, som fullständigt genomgått förskola eller institut, skall fullständigt afgångsbetyg öfver uppförande, flit, kunskaper och färdigheter af rektor och lärare meddelas.

---

Återstår nu endast att lämna några meddelanden om det, som hittills gjort så många fattiga föräldrar bekymmer och hindrat dem att skicka sina blinda barn till uppfostringsanstalt, nämligen betalningen. Det är då lätt att på förhand inse, att, i och med det att skoltvång införts, äfven sådana bestämmelser i ekonomiskt afseende måste vara fogade, att intet barn kan eller får af fattigdom utestängas från erhållande af den uppfostran, som blindanstalterna meddela. Så är också förhållandet. Den årliga afgiften, hvilken är i lagen fastställd till 300 kronor för hvarje barn både vid förskola och institut, skall nämligen till vederbörande anstalt erläggas, icke af barnens föräldrar, utan af vederbörande landstingsområde eller ock af stad, som icke i landsting deltager, om barnet är bosatt i en sådan.

Härmed är dock icke sagdt eller menadt, att föräldrar och målsmän skola vara alldeles fria från kostnader för sina blinda barns uppfostran eller att dessa skola uteslutande gäldas med allmänna medel. Lagen gifver tvärtom landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, uttrycklig rätt att för hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som är intaget i förskola för blinda eller i blindinstitut, bestämma en viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän skola bidraga till betäckande af kostnaderna för barnets vistelse vid institutet. Bidragens belopp få alltså stadsfullmäktige eller landstinget själfva bestämma; dessa kunna naturligtvis härigenom komma att blifva olika i olika landsändar, de kunna äfven inom samma område sättas olika för föräldrar i olika förmögenhetsvillkor, men det är i alla händelser att antaga, att vederbörande myndighet, som bäst känner de lokala förhållandena, äfven bäst skall veta att efter dem lämpa afgiftsbeloppen och en möjlig gradering af dessa.

Till förmån för de fattiga, som intet hafva att betala med, stadgar lagen uttryckligen, att de föräldrar och målsmän, hvilka icke äga tillgångar till afgiftens erläggande, skola genom fattigvårdens försorg härutinnan understödjas.

Däremot vet icke lagen af några halfbetalande elever eller friplatser. Hittills hafva emellertid vid blindinstitutet å Tomteboda dels på stat funnits 26 friplatser – 2 för hvarje stift och 2 för Stockholms stad -, dels med räntemedel å institutets donationsfonder underhållits ända till 10 frielever, så att på 85 elever icke mindre än 31 friplatser funnits. Om äfven några rubbningar i dessa förhållanden genom de nya anordningarna komma att äga rum, är det dock sannolikt, att ett ej obetydligt antal friplatser fortfarande kommer att finnas. Men härmed må gå huru som helst, viktigast är, att intet blindt barn af fattigdom kan eller får hindras från att erhålla uppfostran vid blindanstalterna.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1898 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 21 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Omslag: Tunt boktr. omslag, likt smörpapper. Ingen horisontangivelse.
Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: