Almanack 1886

Almanack För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1886. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont belägen vid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTEBORGS Horisont eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^2/5 tidsminuters Meridian=skillnad vester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad vester om Stockholms Observatorium.

Efter H. Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande, med uteslutande privilegium, utgifven af Dess Vetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (främre omslagets insida)
Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens, månens och planeternas upp- och nedgång	4
De större planeternas gång och lysande år 1886	28
Sveriges gemensamma borgerliga tid	28
Tabell, angifvande tidsjemningen vid sann middag	29
Meter=systemet tillämpadt i Sverige	30
Tillägg till Kongl. Maj:ts nådiga förordning om mått och vigt den 22 November 1878	31
Om varflytning från nyfödda barns ögon; en af de vanligaste orsakerna till blindhet	32
1886 Års Marknader	41
Förteckning å marknader, som hållas i Norge år 1886	45
Alla postförsändelser	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Bevärings-(värnpligts-)skyldige	48
Andra hos P. A. Norstedt & Söners förlag utgivna arbeten (bakre omslagets båda sidor)

Tillägg till Kongl. Maj:ts nådiga förordning om mått och vigt den 22 November 1878

Om varflytning från nyfödda barns ögon; en af de vanligaste orsakerna till blindhet.

En af de vanligaste orsakerna till blindhet är en elakartad varflytning från ögonen hos nyfödda barn. Mer än en tredjedel af alla dem, som intagas i skolor och hem för blinda, hafva i sina spädaste år förlorat synen genom denna sjukdom. Åkomman kan nästan alltid botas, om läkarehjelp erhålles i tid, men genom okunnighet och vårdslöshet hos mödrar, ammor, barnmorskor och andra, åt hvilka barnen under de första lefnadsdagarna äro anförtrodda, försummas ofta sjukdomen, och läkaren sökes först då, när ögat redan är förstördt, och när det således är för sent att hjelpa.

Sjukdomen utbryter nästan alltid, innan barnet ännu är en vecka gammalt, vanligen på andra eller tredje dagen efter födelsen. Ögonlocken svullna, blifva heta och röda; derpå börjar en riklig mängd var afsöndras, hvilket har benägenhet att intorka på ögonlocksränderna och hopklibba dem. Största faran vid sjukdomen ligger deri, att hornhinnan, det vill säga det klara af ögat, lätt angripes af densamma. I lindrigare fall uppstår då en fläck på ögat, till följd hvaraf synen mer eller mindre försvagas; i svårare fall kan hela hornhinnan förstöras och fullständig blindhet uppkomma.

Denna för ögat ytterst farliga åkomma är i hög grad smittosam. Den orsakas i de flesta fall af en smittosam flytning hos modern, hvaraf barnet vanligen smittas vid själfva födelsen. Mera sällan uppkommer smittan efter födelsen genom bristande snygghet t. ex. genom orena fingrar eller genom svampar, handdukar m. m., som först nyttjats för modern och sedan för barnet. Ibland kan smittan äfven öfverföras på annat sätt såsom från ett barn till ett annat. Det sistnämda var förr ej ovanligt på barnhus och barnbördshus. Ofta uppträder sjukdomen först endast på det ena ögat men vanligen angripes i detta fall snart äfven det andra, derigenom att var från det sjuka ögat kommer i beröring med det friska.

Såsom ofvan sagts kan sjukdomen nästan alltid botas, om den i tid erhåller ordentlig vård. Alltför ofta vårdslösas den dock i sin början och läkarehjelp sökes, först sedan huskurer slagit fel och barnmorskans konst visat sig otillräcklig. Huru stor försumligheten i detta afseende är, derpå kan följande tjena som prof. Å Allmänna Mottagningen för Ögonsjuka på Söder, Stora Barnhuset, samt Barnsjukhuset i Stockholm vårdades år 1884 sammanlagdt 54 späda barn för varflytning från ögonen. Af dessa kommo endast 11 under behandling inom den första lefnadsveckan. Deremot voro 18 omkring 14 dagar gamla, 12 omkring 3 veckor, 8 omkring en månad, samt 5 barn ännu äldre; ja ett barn var ända till 2 1⁄2 månad gammalt, då föräldrarne omsider beslöto sig för att söka läkarehjelp. Följden af denna försummelse visade sig också. Hos 14 barn voro det ena eller båda ögonen redan skadade, hos ytterligare 3 alldeles förstörda, då de kommo under behandling. Då sådant kan inträffa i en stad, der öfverflöd finnes på läkare, måste naturligtvis förhållandet vara ännu sämre på landet, och helt säkert blifva der många barn blinda i följd af brist på ordentlig vård. Man kan derför icke nog allvarligt lägga fäder och mödrar på hjertat att vid första tecken till varflytning från ögonen hos ett nyfödt barn genast tillkalla läkare, ty hvarje timmes uppskof ökar faran för en olycklig utgång af sjukdomen.

Innan läkare hinner komma, bör man inskränka sig till att hålla barnets ögon rena genom att så ofta som möjligt aflägsna det bildade varet. En omsorgsfull och ofta upprepad rengöring af ögat är af synnerligen stor vigt, och utan denna åtgärd kan ögat lätt förstöras, äfven om det för öfrigt erhåller den omsorgsfullaste vård. Rengöringen kan ske på följande sätt:

De hopklibbade ögonlocksränderna uppblötas med vatten samt torkas sedan noga. Med ena handens tumme och pekfinger skiljas ögonlocken från hvarandra; derefter bortsköljes varet med rent, ljumt vatten. Bäst är att dervid nyttja en liten spruta. Saknar man en sådan, kan man hjelpa sig med en mångdubbelt viken linnelapp eller ett stycke mjuk bomull, som doppas i vatten och sedan sakta utkramas på ett par tums afstånd ifrån ögat, så att det afrinnande vattnet sköljer in mellan ögonlocken. Qvarstannar det oaktadt något var mellan dem, borttorkas detta försigtigt med en ren linnelapp. Samma lapp må dervid icke nyttjas mer än en gång utan genast uppbrännas eller på annat sätt förstöras. Ju rikligare varet afsöndras, dess oftare upprepas rengöringen ända till en gång i halftimmen, ja ännu oftare. Framförallt måste man noga tillse, att ögonlocken icke hopklibba och varets fria afflöde derigenom hämmas, ty detta ökar i hög grad faran af ögats förstöring. Af samma skäl bör man akta sig att täcka det sjuka ögat med något förband.

Har åkomman angripit endast det ena ögat, måste man omsorgsfullt söka hindra varet från det sjuka ögat att komma i beröring med det friska, ty då angriper snart sjukdomen äfven detta. Derför bör man vid det sjuka ögats rengöring Iuta barnet öfver åt det sjuka ögats sida, så att icke det bortrinnande sköljvattnet kommer åt det friska ögat.

Vid barnets skötsel måste man äfven ihågkomma, att sjukdomen smittar icke blott omedelbart från ett öga till ett annat utan äfven medelbart genom saker, hvilka kommit i beröring med ett sjukt öga. Man måste derför vara ytterst aktsam, att icke handdukar och annat, som nyttjats för det sjuka barnet, sedan brukas af andra menniskor, ty dessa kunna derigenom lätt smittas. Af samma skäl bör äfven den, som sköter barnet, iakttaga den största försigtighet samt efter hvarje rengöring noga tvätta sina egna händer. Äfven äldre personer kunna nämligen lätt angripas af sjukdomen, och denna är hos dem långt farligare än hos de nyfödda. Under det att hos de sistnämda sjukdomen nästan alltid kan botas, om den i tid erhåller läkarevård, förstör den hos fullvuxna mycket ofta det angripna ögat trots alla ansträngningar att rädda det.

Varflytning från nyfödda barns ögon var förr en ytterst vanlig åkomma på barnbördshusen, till stor del beroende derpå, att sjukdomen är i så hög grad smittosam. Ofta härjade den som en riktig farsot bland de nyfödda; på flere barnbördshus angrep den vissa år ända till hvart fjerde eller femte barn. På senaste tiden har dock sjukdomen blifvit nästan utrotad på förlossningsinrättningarna. Man har nämligen Iyckats komma underfund med orsaken till smittan, lärt känna sjukdomens sjelfva smittoämne: små, endast vid mycket start förstoring synliga varelser eller så kallade bakterier. Dessa dödas af vissa medel, och dessa medel införda i de nyfödda barnens ögon genast efter födelsen hindra nästan ofelbart sjukdomens utbrott.

Det gifves flere sådana skyddsmedel mot sjukdomen, men af dem vi hittills känna synes lapislösning vara det kraftigast verkande. Den förste, som nyttjade detta medel för att motverka sjukdomen, var den såsom utöfvare af förlossningskonsten berömde professor Credé i Leipzig, och hans erfarenhet kan tjena som prof på medlets öfvermåttan kraftiga verkan. Förr angrepos af sjukdomen 8-13 på hundra af de barn, som föddes å den under hans ledning stående förlossningsinrättningen. Men sedan han började indrypa en droppe 2 procents lapislösning i ögonen på samtliga de nyfödda barnen omedelbart efter födelsen, hafva somliga år förgått, utan att ett enda barn insjuknat, och sammanlagdt hafva endast 2 af 1,200 födda angripits af sjukdomen. Credés lyckade försök att hindra sjukdomens utbrott vann öfverallt efterföljd; och numera brukas det sätt, han uppfunnit, snart sagdt på alla barnbördshus i Europa, öfverallt med den största framgång.

Ehuru man försökt det på tusentals barn, känner man dock icke ett enda fall, der det verkat skadligt. Deremot har det visat sig hindra icke blott varflytning utan äfven flere andra ögoninflammationer, hvilka stundom förekomma hos nyfödda barn, såsom slemflytning, inflammation i ögonlocksränderna samt utslag å huden omkring ögat. Medlet framkallar visserligen stundom på ögat en rodnad, åtföljd af en sparsam afsöndring af varblandadt slem, men detta kan knappast anses såsom någon egentlig olägenhet, ty denna retning försvinner nästan alltid på 24 timmar och räcker i hvarje fall aldrig längre än högst 3 dygn.

Hittills hafva skyddsmedlen mot varflytning från nyfödda barns ögon brukats endast på barnbördshusen. Emellertid äro åtgärder att hindra denna sjukdom äfven utom barnbördshusen ännu mera nödvändiga än inom desamma. Ty först och främst är antalet af de barn, som födas på barnbördshusen, endast helt ringa i jämförelse med deras, som födas utom dessa inrättningar. För det andra är sjukdomen på barnbördshusen vida mindre farlig, emedan de ögonsjuka barnen der genast från sjukdomens allra första början blifva ordentligt vårdade.

Helt annorlunda är förhållandet utom barnbördshusen. Der försummas ofta sjukdomen; ej sällan blir den till och med förvärrad genom oriktig behandling. Der är det således långt nödvändigare, att man vidtager åtgärder mot sjukdomens utbrott. Emellertid har man hittills tvekat att använda skyddsmedlen utom barnbördshusen. På barnbördshusen öfvervakas nämligen de flesta förlossningar af läkare, utom barnbördshusen deremot förrättas de af barnmorskor, och man har fruktat att skyddsmedlen i de sistnämdas mindre skickliga händer lätt skulle komma att misbrukas och således mera skada än gagna. Vidare har man hyst farhågor, att den lilla retning, som genom medlen stundom framkallas och hvilken på barnbördshusen visat sig icke innebära den allra ringaste fara för ögat, möjligen skulle, öfverlemnad åt sig sjelf, kunna utveckla sig till en svårare ögonsjukdom. Att något likväl nödvändigt måste göras äfven utom barnbördshusen för att motverka sjukdomen, inses lätt af följande. Å alla barnbördshus i Stockholm nyttjades år 1884 skyddsmedel mot sjukdomen med god verkan. Så angrepos på Allmänna Barnbördshuset endast 3 barn af 600 födda, det vill säga 1 på 200. Deremot insjuknade af de 4,500 barn, som föddes utom barnbördshusen, nära 100 eller vid pass hvart 45:te.

Men icke blott indrypning af ett smittoförstörande ämne, äfven endast en omsorgsfull rengöring, kan, om den också icke verkar så kraftigt, likväl i många fall verksamt bidraga att hindra sjukdomens utbrott. Man bör derför aldrig försumma att noggrant rengöra ett barns ögon omedelbart efter födelsen. För detta ändamål bör man nyttja en fin linnelapp, doppad i rent vatten (icke det vatten hvarmed barnets kropp för öfrigt tvättas!). Med denna lapp borttorkas försigtigt allt slem som fastnat på ögonloden, så att de blifva fullkomligt rena. Svamp bör man dervid aldrig nyttja. Så snart barnets ögon äro väl rengjorda, bör man omsorgsfullt tvätta sina egna händer.

Hvarje qvinna, som väntar att blifva mor, måste noggrant gifva akt på sig sjelf, om tecken till flytning inställa sig hos henne. Skulle så ske, bör hon i tid rådfråga läkare för sin åkomma. Flytning är visserligen något hos den hafvande qvinnan mycket vanligt och i de flesta fall är den af helt oskyldig art; den kan dock ibland vara af det smittosamma slaget. Och om så är förhållandet, och läkarevård icke sökes, medan tid är, får lätt det blifvande barnet dyrt umgälla sin moders försumlighet. Men icke blott hvarje qvinna, som väntar att blifva mor, äfven hvarje man, som är i den ställning att han kan blifva far, måste iakttaga försigtighet, om han lider af en sådan sjukdom. Tyvärr behandlas dock allt för ofta slika åkommor som småsaker, och förfärliga olyckor hafva ej sällan blifvit följden af det tanklösa lättsinne, hvartill folk i det afseendet stundom gör sig skyldigt. Mer än en gång har läkaren varit i tillfälle att följa sjukdomens gång i ett hem från mannen till hustrun, från denna till de barn, hon gifvit lifvet, och ej sällan hafva dessa små, oskyldiga varelser genom synens förlust fått plikta för sin fars eller mors fel.

På senare tider har man nästan öfverallt i Europa börjat vidtaga åtgärder för att motverka de olyckliga följderna af varflytning från nyfödda barns ögon. Så har man i Frankrike och England sökt genom skrifter upplysa allmänheten om sjukdomens faror. I Ungern har en allmänfattlig uppsats om åkomman utdelats till alla barnmorskor i riket. I Österrike illhållas barnmorskorna vid strängt straff att vid sjukdomens ubrott af barnets föräldrar fordra, att en läkare tillkallas.

På samma sätt är det i Schweiz. Der har också påbudet redan burit välsignelserika frukter. Under det att i flere land, såsom Holland och Tyskland, i medeltal omkring 40 på hundra af de på hemmen för blinda intagna hafva förlorat synen genom varflytning i späda år, har på ett af Schweiz blindehem (Zürich) sedan år 1865 icke förekommit ett enda fall af blindhet i följd af denna sjukdom.

Ett lagbud, som strängt tillhåller barnmorskan att vid sjukdomens utbrott genast tillkalla läkare, kan helt säkert i ett tätt befolkadt land medföra de bästa följder. I ett land åter så folkfattigt som vårt, der det ofta är flere mil till närmaste läkare, kan man icke vänta, att ett sådant påbud skall komma att strängt efterlefvas och sålunda hafva samma goda verkan. För oss finnes det knappast någon annan utväg att kraftigt motverka sjukdomens olyckliga följder än att genom ett allmänt bruk af skyddsmedlen mot åkomman hindra sjelfva uppkomsten af densamma. Också har man redan börjat vidtaga åtgärder i denna riktning. Så till exempel lemnas vid läroverket för barnmorskor i Stockholm numera äfven undervisning i sättet att nyttja skyddsmedlen, och sannolikt skall snart hvarje barnmorska, som hos oss utexamineras, ega tillräcklig kännedom i dessa medels rätta bruk. Men det är icke nog, att läkaren och barnmorskan förfoga öfver medel mot sjukdomen samt känna sättet att använda dem, äfven hemmet har sin uppgift att fylla och utan dess kraftiga medverkan kan man icke vänta att åkomman skall kunna i stort med framgång bekämpas.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1886 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 17 Januari 2024. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Omslag: Tunt boktr. omslag, likt smörpapper. Ingen horisontangivelse.
Format: Sedes, 16:o, ca 11,5 x 9,5cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: