Almanach 1866

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse 1866. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd.

b ) GÖTHEBORGS Horisont eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tidsminuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tidsminuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre K:mt.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas gång och lysande År 1866	28
1866 Års Marknader	29
Förteckning på marknader, som hållas i Norrige år 1866	36
Om Trichin=sjukdomen	37
Underrättelser för Korrespondenter*)	45
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om Trichin=sjukdomen.

Av: P. H. Malmsten

Det är mikroskopet, som wi hafwa att tacka för upptäckten af det parasitdjur, hwilket förorsakar ofwannämnde sjukdom. Engelsmannen Hilton, som år 1832 uti musklerna (köttet) af ett menniskolik fann Trichiner, nemligen små hwita punkter, hwilka han antog wara djurbildningar, insåg dock icke deras werkliga natur. Det war först professor Owen, som 1835 upptäckte, att dessa kroppar woro blåsor och att i hwarje sådan liten blåsa låg en i spiralformiga ringlar krökt, hårfin mask, och han kallade derför masken Trichina spiralis (spiralwriden hårmask).

Efter denna tid blef masken ofta funnen, särdeles af Tyska och Engelska anatomer, ej blott uti menniskor, utan äfwen uti åtskilliga andra djur, såsom kråkor, kajor, hökar, kattor, råttor, möss, mullwadar och swin. Trots ifriga forskningar blef likwäl länge Trichinernas werkliga natur och uppkomstsätt, likasom deras inflytande på den menskliga och djuriska organismen inswept i dunkel, och man ansåg dem för helt oskadliga parasiter (snyltdjur), ja, mera såsom en underlig företeelse, än såsom en källa till sjukdom och död.

Från ren wetenskaplig synpunkt, wisade sig emellertid denna mask wara af stort intresse, då man war fullkomligt okunnig om, hwarifrån den kom, huru den kunde intränga i köttet på lefwande menniskor, och huru den fortplantade sig, ty inga fortplantnings=organer, inga ägg, inga ungar woro funna.

Man antog nu, såsom wanligt, att den uppkommit genom sjelf=födelse (Generatio aequiwoca). Visserligen hade denna åsigt uti en likartad fråga fått en swår stöt, genom de förhållanden, som redan woro kända rörande en annan parasit, nemligen Dynten (Cysticerus cellulosae), hwilken äfwen förekommer både hos menniskor och swin och som äfwen saknar både fortplantnings=organer och ägg. Det war nemligen fullkomligen utredt, att Dynten är larf=tillståndet af en art binnike=mask hos menniskan (Taenia solium), och att Dynten, förtärd af menniskor, utwecklas till denna binnike=mask, som framalstrar ej blott ägg, utan äfwen ungar, hwilka, då de ånyo inkomma uti djuriska inelfwor, först blifwa Dynt.

Ledda häraf började Zoologerna undersöka, om ej ett likartadt, förhållande kunde ega rum med Trichina spiralis. Det war först efter år 1859, som man lärde känna denna masks utwecklingshistoria, och det wisade sig snart, att densamme långt ifrån att wara oskadlig, twärtom hörer till de farligaste parasiter uti mennisko=kroppen.

Birchow i Berlin lät 1859 en hund förtära kött, som innehöll Trichiner, och fyra dagar derefter fann han i hundens tarmkanal otaliga små Trichiner; men ännu war owisst, huruwida dessa hade nått sin fulla utweckling. Genom flerfaldiga försök, som Leuckardt i Giesen företog på hundar och grisar, genom att låta dem förtära Trichin=haltigt kött, lyckades det honom att följa Trichinernas utweckling, och att wisa, att de uti musklerna i blåsor inneslutna s.k ”muskel=trichinerna”, när de inkomma i tarmkanalen af dessa djur, lemna sin blåsa, wäxa hastigt till 1-1 1/2 lineas längd, och redan efter få dagars förlopp föröka sig betydligt. Deras ungar wandra då från tarm=kanalen in uti kroppens muskler, der de intränga uti sjelfwa muskel=trådarne, småningom omgifwas af en hylsa, som sedermera kan förkalkas, och hålla sig nu oförändrade, till dess de antingen med tiden dö, eller få tillfälle att widare utweckla sig, genom att inkomma i ett annat djurs tarmkanal. Under deras wandring från tarmkanalen in uti musklerna, blifwa de, när de finnas uti stor mängd, farliga; de kunna framkalla tarm=inflammationer, smärtor i musklerna och många andra sjukdoms=symptomer, som ofta närma sig bilden af en nerv=feber och sluta med döden; dock hafwa dessa symptomer ingenting fullt utmärkande.

Om Trichinerna icke i allt för stort antal inkommit uti musklerna, och icke på sin wandring gjort någon betydligare skada, så är faran icke synnerligen stor. I det fullt utwecklade tillståndet, hwaruti de finnas i tarm=kanalen, kunna de möjligen med blotta ögat ses, hwilket dock, på grund af deras genomskinlighet, icke är så lätt, och de i musklerna inwandrade ungarne, så länge de icke äro omslutna af blåsor, äro ännu långt swårare att iakttaga, hwartill fordras mikroskopisk undersökning, hwilken alltid, enligt Haubner är, nödwändig, för att upptäcka Trichiner uti swinkött.

Deras inflytelse på menniskor blef först uppdagad af Benker (1860), då han hos en tjenstepiga, som dött i Leipzig af en sjukdom, hwilken närmast liknade en nerv=feber, fann, såwäl i musklerna en otalig mängd nyss inwandrade Trichiner, som äfwen uti tarmarnas innehåll talrika, drägtiga dylika djur; sjukdomen berodde endast af dessa parasiter. Sedan denna tid har man i norra och medlersta Tyskland, i synnerhet i de Sachsiska länderna, iakttagit många liknande fall, och dessa icke blott enstaka förekommande, utan nära nog hela farsoter, då nemligen många menniskor på en gång insjuknat på ett sätt, att man, såframt man icke upptäckt Trichinernas närwaro, sannolikt hade förmodat förgiftningsfall. Under åren 1860-63 hafwa dylika farsoter förekommit i Walldeck, Plauen, Kalbe wid Saal=floden, Magdeburg, Quedlingburg, på Rügen, i Burg nära Magdeburg, i Weimar och i Hettstädt nära Gisleben, och det har wisat sig, att det alltid warit genom förtärandet af fläsk under åtskilliga former, och hwarje gång endast från ett enda swin, som olyckan uppstått. I Hettstädt insjuknade öfwer 150 personer, af hwilka minst 24 dogo. Säkerligen hafwa förr många dylika sjukdomsfall, ja, äfwen farsoter, förekommit, hwilkas werkliga orsak man den tiden alldeles icke kunde ana.

I Februari 1863 opererade professor Langenbeck i Berlin en man för en swulst på halsen, och märkte under operationen, att de blottade musklerna woro fulla af förkalkade Trichiner; då den opererade nu tillfrågades, om han aldrig haft någon plötsligt påkommande sjukdom, berättade han följande märkliga tilldragelse: I Jessen i grannskapet af Merseburg, sammanträdde år 1845 en skol=rewision; dess medlemmar åto tillsammans hos en köpman middag, bestående af skinka, medwurst, ost o.s.w. En af dem gick bort utan att hafwa förtärt annat än ett glas win, och förblef frisk; de sju andra deremot läto de framsatta rätterna sig wäl smaka. Alla dessa, till hwilka den opererade också hörde, insjuknade, och fyra af dem afledo. Misstanken föll såsom naturligt war, på wärden och måltiden, då man antog, att en förgiftning här egt rum. En laglig undersökning anbefalldes, som dock icke ledde till något; men den misstanke, som i detta afseende hwilade på wärden, twang honom slutligen att utwandra till Amerika. Genom Langenbecks iakttagelse bewisades nu mannens fullkomliga oskuld, och saken fick sin naturliga förklaring uti en Trichin=förgiftning. Detta fall är säkerligen ej ensamt stående; ty sannolikt hafwa ofta oskyldiga blifwit misstänkta för att hafwa förgiftat andra, derigenom att de tillagat rätter, som dem owetande innehållit Trichiner.

Utrymmet tillåter ej att utförligare meddela Trichin=sjukdomens symptomer, utan inskränka wi oss till att anföra endast de wiktigaste. Dessa kunna delas uti twenne slag, nemligen: symptomer af ett gastriskt lidande (tarmretning, tarmkatarrh); och symptomer af ett smärtsamt muskellidande, som liknar rheumatism; till dessa kunna äfwen sälla sig feber=symptomer, liknande en nerv=feber, och wattenswullnad i ansigte och ben. De först uppträdande symptomerna äro de gastriska, såsom allmänt illamående, mattighet, bristande aptit, belagd tunga, förstoppning, med mer eller mindre häftiga magplågor, äckel och stundom werkliga kräkningar, samt någon gång diarrhé; dessutom mer eller mindre häftig feber med hetta, törst. sömnlöshet o.s.w.

Sednare uppträda allmänna muskelsmärtor, styfhet och wärk i ryggen och lederna, owanlig beklämning öfwer bröstet och pussighet i ansigtet. Smärtorna i armar och ben stegra sig till en owanlig häftighet; ryggen och ledgångarna blifwa orörligt hållna i en böjd ställning, och den sjuke ligger wanligen orörlig, emedan hwarje rörelse, ja, till och med blotta widrörandet af huden, framkallar de häftigaste smärtor. Derjemte äro musklerna hårda och spända, och armar och fötter uppswullna. Men icke blott kroppsrörelse i allmänhet, utan äfwen alla öfriga rörelser, såsom tuggning, swäljning, tal och andande; till och med ögonens rörelse, kunna blifwa förswårade och smärtsamma. Utom dessa symptomer, kunna äfwen andra tillkomma, såsom ymnig swettning, hudutslag, lunglidande o.s.w.

Sjukdomen kan förlöpa olika, motswarande de inkomna Trichinernas mängd, så att i lättare sjukdomsfall helsa återwinnes efter 3:ne weckor; i swårare först efter 4 till 6 weckor, och i dessa fortgår tillfrisknandet ganska långsamt. Döden inträder stundom redan så tidigt som i första weckan; oftare wid slutet af 3:dje weckan. De tidiga dödsfallen bero wanligen på häftig stegring af det allmänna lidandet och af inflammation i bukens organer. I långwarigare fall inträffar stundom döden under allmän aftyning.

Trichin=sjukdomen kan således wara af lindrigare eller swårare beskaffenhet, alltefter antalet af de Trichiner, som blifwit förtärda, och de Trichin=ungar som blifwit födda. Sålunda blef under farsoten i Burg en qwinna, som hade förtärt en stor mängd rått fläsk, sjuk och dog, men hennes barn, som blott sugit på skeden som modren begagnat, fick endast symptomer af lindrigt illamående och tillfrisknade. Alla hittills säkert kända, såwäl enstaka stående som samtidigt inträffade, fall af Trichin=sjukdom, äro bestämdt förorsakade genom förtärandet af Trichinhaltigt swin=kött; och Trichin=masken har nu, ifrån att förut hafwa warit ansedd för fullkomligt oskadlig, framkallat en allmän förskräckelse, som öfwerallt i de flesta länder uttalat sig genom fruktan att äta swin=kött.

Med afseende på Trichinernas förekomst hos swinen är det otwifwelaktigt ådagalagt att Trichiner äro en ytterst sällsynt företeelse hos dessa djur. Professor Haubner har i detta hänseende gjort den beräkningen, att i hela Tyskland af 50,000 swin icke mer än ett är behäftadt med Trichiner till den grad, att förtärandet af dess kött kan framkalla sjukdom hos menniskan. Men låt oss antaga, att till och med ett swin af 20,000 är dermed behäftadt, så är redan detta förhållande i wiss grad lugnande.

Trichinerna äro, likasom andra djuriska parasiter, särdeles seglifwade; så t.ex. weta wi, att de motstå en långwarig förruttnelse af det kött, hwaruti de förekomma; att de trotsa flera dagars insaltning af köttet, köttets rökning och inläggning i swag ättika, och slutligen att de förblifwa lefwande uti kött, fruset wid en lindrig köldgrad, och wid en hetta af +50° Cels.

Först wid en temperatur af +62° till 73° Cels., wid wilken ägghwitan löpnar, dödas Trichinerna. Detta sistnämnda förhållande torde förklara orsaken, hwarföre de flesta Trichin=förgiftningar förekommit i medlersta och till en del i nordliga Tyskland, då deremot intet enda fall iakttagits i Österrike och Ungern, hwilket beror på det olika anwändningssättet af swinkött till födo=ämne. Trichin=sjukdomen hos menniskor förekommer nemligen mest, der korf=beredning i stort eger rum, och der swinköttet i olika egenartade korf och pölse=tillredelser, och såsom rå skinka, ätes. I Österrike och Ungern äter ingen rå skinka och anwändandet af swinköttet är der helt annorlunda än i de ofwannämnda trakterna, der sjukdomen förekommit. Äfwen i detta hänseende kunna wi ock i Swerige till wiss grad wara lugna. Men äfwen uti Swerige har utan twifwel fall af Trichin=sjukdomen förekommit; den är nemligen ingalunda ny, men ej igenkänd, ock wi weta, att äfwen här Trichiner några gånger blifwit funna i döda personers muskler.

Det gamla ordspråket att ”förekomma är bättre än bota” kan aldrig riktigare anwändas, än med afseende på Trichin=sjukdomen; dess mer, som alla hittills uppgifna läkemedel, wisat sig föga tillförlitliga, hwarföre de ock här förbigås. Men med afseende på att ”förekomma sjukdomen”, wore det af stort intresse att weta hwarifrån swinen få Trichiner.

Swinet får dessa utan twifel genom att äta Trichinhaltigt kött, åtminstonde har wäl detta alltid warit fallet då Trichiner uti swinkött funnits i stort antal, men från hwilka djur detta kött kommer, weta wi ännu icke säkert. Det sannolikaste är, att swinen ätit möss, råttor, mullwadar m.fl. d. djur, hos hwilka man äfwen funnit Trichiner. Under sådana förhållanden torde utan twifel det sätt, hwarpå swinen uppfödas, icke wara utan stort inflytande, men i allmänhet wisar man hos oss i detta afseende alltför liten uppmärksamhet. Swin, som uppwäxa under det de fritt få gå omkring och rota i all slags smuts och orenlighet, och hwilka under blidare årstid få gå wall, hafwa alltid mera tillfälle att förtära Trichin=haltiga, djuriska födo=ämnen, än de, som fodras inne med rofwor, potatis, kål, säd och med affall från mejerierna, isynnerhet om renlighet noga iakttages. Men äfwen i bästa fall är det omöjligt att bestämdt hindra swinen, då de wäl alltid emellanåt komma ut, att förtära Trichinhaltiga födoämnen. – Men, huru skola wi då sjelfwa undwika, att ådraga oss Trichin=sjukdom?

– Det enda medel att med full säkerhet förekomma sjukdomen, wore att, såsom Mosaiska lagen lagen bjuder, aldrig förtära swinkött. Men detta torde wäl ej låta sig göra, i synnerhet af de arbetande klasserna, för hwilka fläsk är både en närande och billig föda. Det har derföre föreskrifwits, att man ej skulle äta annat fläsk, än det som undergått en noggrann mikroskopisk undersökning, hwarigenom man wore förwissad om, att deri icke funnes Trichiner. Men äfwen detta är lättare sagdt än gjordt. Utrymmet nekar oss att afhandla detta ämne; wi wilja blott yttra, att det wore önskligt, att i stora städer dylika undersöknings=byråer inrättades, der alla, som så önskade, kunde mot en billig afgift få sitt köpta fläsk undersökt.

Det återstår således blott för den stora allmänheten, att så bereda swin=kött till föda, att Trichinernas utwecklings=förmåga upphäfwes. Vi wilja derföre anföra de mest brukliga beredningssätten af fläsk till födo=ämne, med fästadt afseende på denna Trichinernas utwecklings=förmåga.

1:o Kokning och stekning. Erfarenheten i stort har lärt, och de endast för detta ändamålet gjorda försöken hafwa ådagalagt, att kokning och stekning förstör Trichinernas utwecklings=förmåga; de blifwa alltså härigenom oskadliga. Redan wid en temperatur af +68° Cels. blifwa Trichinerna så förändrade att de snart dö, och wid en temperatur af +72° till +75° Cels. dö de inom 10 minuter. Vid kokning och stekning går wärmegraden öfwer denna temperatur, och derföre är detta tillredelse=sätt det säkraste medlet mot Trichin=sjukdomen. Men kokning och stekning kan ske ofullständigt, nemligen om hettan werkar för fort och icke genomtränger hela köttet, ware sig att detta sker med flit, för att bibehålla köttet saftigt och mustigt, eller tillfälligtwis, när fläsk=styckena äro tjocka, och wi se då att, wid genomskärandet af dessa, det inre ej är wäl kokt, så att blodblandadt watten ofta utflyter; således öfwerhufwud i de fall, då kokning och stekning icke werkställes med tillbörlig omsorg. På så sätt skyddar kokning och stekning icke mot sjukdomen; de som mest älska mindre wäl stekt och kokt kött, löpa derföre största faran.

2:e Rökning. Den så kallade kallrökningen, wid hwilken temperaturen sällan öfwerstiger +38° Cels., dödar icke Trichinerna; warm=rökningen deremot, der temperaturen wäl alltid öfwerstiger +67° Cels., skyddar fullkomligen mot sjukdomen, och Rückermeister har funnit, att om fläsk eller medwurst i 24 timmar får hänga i sådan warm rök, så dö Trichinerna. Den s.k. snäll=rökningen skyddar alls icke.

3:o Insaltning. Om man lätt saltar köttet, i ändamål att förwara det endast några dagar, dö icke Trichinerna deraf; deremot synas de bestämdt dö genom en ordentlig insaltning, då köttet flera weckor får ligga i saltlake. En sådan insaltning är dessutom endast en förberedande åtgärd, då det saltade köttet sedermera äfwen kommer att kokas.

Af det nu anförda inser hwar och en lätt, hwilka fläskrätter kunna wara skadliga, och huru man, genom att på ett ändamålsenligt sätt bereda födoämnen af fläsk, kan skydda sig för Trichin=sjukdomen.

Tilläggas må, att de i allmänhet äro mest utsatta för sjukdomen, som hafwa att behandla det råa fläsket, ware sig i slagterierna eller i köken. För dessa blir en ytterlig renlighet af största wigt, och allwarsamt må warnas för det oskick, som icke är så sällsynt, och som lätt kan medföra fara, nemligen att, för att utröna huruwida tillräckligt salt, peppar och andra kryddor äro tillsatta, smaka på de tillredda men icke ännu kokta eller stekta råämnena, hwaraf korf, frikadeller, köttbullar o. a. d. beredas, då blott en enda liten munsbit kan innehålla 1000-tals Trichiner och wara nog att wålla sjukdom och död.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1866 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 10-12 Januari 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: