Almanach 1859

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1859. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Polhöjd och 19^23/60 tids minuters meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 14 öre K:mt.

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1859	28
1859 Års Marknader	29
Förteckning på marknader, som hållas i Norrige år 1859	36
Om skogars inflytande på klimat och jords fruktbarhet	37
Utdrag utur Kongl. Post=Ordningarne	43
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om skogars inflytande på klimat och jords fruktbarhet.

Av C. G. Mosander.

Bristande kännedom om det inflytande på klimatet, och i följd deraf på jordens fruktbarhet, som utöfwas af skogar, har otwifwelaktigt bidragit till den ringa uppmärksamhet man egnat åt deras wård och till den misshushållning som med dem, sedan de äldsta tider, ägt rum. Ännu i dag uppskattar mången wärdet af en skog efter det penningebelopp, som kan erhållas för de nedfällda träden, och detta utan att taga i betraktande huruwida icke, genom skogens afröjande, olägenheter kunna uppkomma, hwilka medföra större skada, än som ersättes af den summa hwarmed man blifwit betald. Att sådant likwäl inträffat i ganska widsträckt mått, och ännu inträffar, det weta wi dock, icke allenast af berättelser från de äldsta tider, utan äfwen af den erfarenhet, som ligger oss ganska nära.

Således då wi läsa äldre beskrifningar på widsträckta landskap, hwilka förr woro rika på bördiga fält, rinnande watten och swalkande källor, och dermed jemföra det nuwarande tillståndet, finna wi ej sällan att desamma trakterna nu mera äro förwandlade till öknar eller magra hedar, och der fälten ännu bibehålla någon bördighet lyckas det knappt, för den flitige odlaren, att frambringa hälften af de skördar, hwilka förr utan swårighet erhöllos. Undersöka wi de förhållanden, hwilka föranledt en dylik förändring, så wisar sig ofta att enda orsaken igenfinnes deri, att förr befintliga skogar blifwit förstörda. Ett af de färskaste bewisen på skogsförödelsens werkningar framställer Rhodus. Denna i Medelhavet belägna ö, berömd sedan de äldsta tider för sitt milda, helsosamma klimat och sin fruktbarhet, har, under de sista 10 åren, undergått en bedröflig förändring i nämde hänseenden. Det för ögonblicket winstgifwande skeppsbyggeriet har, under de nästföregående åren, föranledt det fullständiga nedhuggandet af öns skogar; följderna häraf inställde sig genast. De heta windarne uttorka nu, under sin ohejdade framfart om sommaren, källor och springbrunnar och wäxterna borttorka, hwaremot den förr angenäma winterluften nu mera kännes rå och kylig och medförer wantrefnad för menniskor och djur.

Att inom Swerige skogars förstöring medfört likartade följder är wäl bekant. Westergötlands så kallade swältor gifwa, genom sitt bemärkelsefulla namn, tydligt tillkänna beskaffenheten af dessa trakter, hwilka dock fordom woro bewäxta med präktiga ekar och, om det wore behöfligt, skulle utan swårigheter kunna anföras en mängd exempel på de skadliga följderna af den fortgående skogsförödelsen inom Fäderneslandet. Att mycket af det onda, som uppkommit genom skogsförödelse, skulle uteblifwit, om man mera allmänt ägt bekantskap med skogarnes werkningar på förhållandena i närliggande trakter, är otwifwelaktigt, och är det i förhoppning att en mera spridd kännedom i detta ämne skall medföra nytta, som nedanstående lilla uppsats: om skogarnes inflytande på klimatet, här meddelas.

Med ordet klimat förstås ett lands, en orts förhållanden i afseende på dagarnes längd, luftens, och i följe deraf jordens och wattnens, mer eller mindre warma beskaffenhet, luftströmmarnes (windarnes) olika riktningar, hastighet, fuktighet, torrhet o.s.w. Dessa förhållanden bero wäl hufwudsakligen af ställets nordliga eller sydliga, ostliga eller westliga läge, och af landets höjd öfwer hafsytan, men de äro underkastade betydliga förändringar till följe af landets form och beskaffenhet i öfrigt, såsom om landet är bergigt och rikt på dalgångar, om det är slättland, om det äger floder och insjöar, om dessa äro widsträckta eller icke, djupa eller grunda, om hafwet ligger nära eller omgifwer det. om landet är skogrikt o.s.w. Att wid detta tillfälle endast skogarnes inflytande kommer att tagas i betraktande, är tydligt, äfwensom att detta betraktande måste här inskränkas till det mest i ögonen fallande.

Om wi, att börja med, fästa wår uppmärksamhet på en skogs yttre beskaffenhet, så inse wi snart att mängden af träd tillsammanstagen bildar en ganska stor massa, hwilken, ungefärligen som en bergwägg eller mur, måste hindra en luftström i sin framfart. Detta sker också. Den lättrörliga luften, som af mångahanda orsaker sättes i rörelse, framströmmar till följe deraf med ganska olika hastighet, hwilken, i allmänhet, hos oss dock ej är större, än att träden äga tillräcklig motståndskraft. Följden häraf blifwer att den luftström, som till följe af sin riktning skulle genomströmma skogen, dels återstudsar och måste söka sig wäg högre upp, dels hejdas i sin fart och med minskad hastighet stryker öfwer de fält, hwilka befinna sig inom eller bakom skogen och hwilka således, genom det skydd skogen lemnat, ej blifwa utsatta för werkningarne af den wåldsammare luftström, som framtågar något högre upp, och är det denna skogarnes motståndskraft, som till stor del är orsaken till skogrika länders förskoning från bekantskapen med de wåldsamma stormar, hwilka kallas orkaner.

Werkan åter af en luftström är wisserligen mycket beroende af den i rörelse stadda luftens fuktighet eller torrhet, wärmegrad, hastighet o.s.w., men i allmänhet kan antagas, att den befordrar wattnets afdunstning från de kroppar, som den träffar, och detta i långt större förhållande under den warmare årstiden än annars. Att så är fallet det wet landtmannen ganska wäl af erfarenheten, som lärt honom, att ett wälkommet regn, hwilket efterföljes af blåst, ej medför de wälgörande werkningar det annars skulle wisat, och detta derföre att en stor del af wattnet åter bortföres i form af wattengas med luftströmmen. Luftströmmar, windar, uttorka således kropparne i de flesta fall, men de afkyla äfwen. Om twenne goda thermometrar upphängas nära hwarandra i fria luften, så wisa båda samma wärmegrad, men om den enas kula omlindas med ett af watten genomfuktadt tyg, dröjer det ej länge innan den wåta thermometern angifwer en lägre wärmegrad, och denna afkylning wisar sig i högre grad uti torr luft än i fuktig luft, under blåst än i lugn.

Orsaken till denna afkylning ligger deri: att wattnet, när det antager luftform, upptager wärme från den kropp hwarifrån afdunstningen äger rum och hwilken således afkyles. Om det watten, som antagit luftform, oupphörligen bortföres af en hastig luftström, måste också inträffa att afkylningen tilltager, och att så är fallet se wi deraf, att en torr wind, som sjelf ej är afkyld till 0=punkten, under sin framfart öfwer wåta kroppar eller tunna wattenlager, förmår afkyla dem till fryspunkten så att wattnet stelnar. Af dessa enkla förhållanden inses lätt hwilka följder måste uppstå genom borttagandet af en skog, som skyddat en fruktbar mark för en stor del af rådande, skadliga windars werkningar. Dessa wisa sig på mångfaldigt sätt; under torra wårar blir jordytan uttorkad, så att de späda wäxternas rötter, i saknad af fuktighet, förtwina tillika med wäxten: under torra somrar påskyndas brådmognaden; den uttorkade jorden, som äger tillgång på allt som är nödigt för en god skörd, utom watten, gifwer misswäxt.; wäxter af alla slag, som kunnat fortlefwa i ett tunnt jordlager på klippgrund, utdö i den uttorkade jorden, som bortföres af winden och nakna bergen återstå; der jorden utgöres af, eller är rik på sand, uttorkas denna, kringföres af winden och bildar flygsandsfält: wid hafskusten, der sjöbottnen utgöres af sand, uppkastas denna af wågorna på stranden, uttorkas och framföres af winden inåt landet, der den bildar dyner, hwilka småningom framrulla sig, betäckande förut bördiga fält; förut befintliga bäckar, rännilar och källor uttorkas, o.s.w., beroende dessa werkningars mer eller mindre starka utweckling naturligtwis mycket af många tillfälliga omständigheter, såsom af de rådande windarnes beskaffenhet, landets form, jordens mer och mindre lösa beskaffenhet, tillwaron af sjöar och floder m. m.

Sedan wi således insett att skogar bidraga att hejda luftströmmarnes fart, och till följe däraf att hindra uttorkning och afkylning, återstår att wisa skogens öfriga werkningar på klimatet. Dessa äro af flerfaldig beskaffenhet. Under den tid då wäxtlifwet är i sin största werksamhet, om sommaren, äro träden och dess delar uppfyllda af näringssafter; dessas watten afdunstar oupphörligen från bladens yta, deraf uppkommer afkylning och skogsluften kännes swal och är rik på wattengas. När denna luft utblandar sig med warmare och torrare, afkyles denna och blifwer mera fuktig. War den warmare luften nära mättad med watten och den fuktigare skogsluften tillkommer, inträffar att wattengasen utfaller i form af små blåsor, hwilka, när de råka hwarandra, brista och gå tillsammans, bildande små droppar, regn. Då under afdunstning kyla uppkommer och afdunstningen hufwudsakligast försiggår från trädens bladrika kronor, måste ock afkylningen der wara störst. När derföre en med wattengas nära mättad warmare luftström kommer i beröring med trädens toppar, afkyles den, watten utfälles och regn bildas. Skogarne framkalla således regn, hwilket är tillräckligt kändt.

Alla kroppar innehålla wärme och utstråla detsamma. Då wi säga att en kropp är kall mena wi dermed endast att den är mindre warm. Då utstrålningen oupphörligen fortgår är det klart, att då solen gått ned och inga wärmestrålar från henne tillkomma, måste en afkylning äga rum, och denna ökas då den utstrålande kroppens watten tillika afdunstar. Detta är ock händelsen. Derföre afkylas wäxterna betydligt efter solnedgången. Är himlen molnbetäckt så återfås en del wärme från molnen och afkylningen minskas derigenom, men är himlen klar så återfås endast obetydligt och afkylningen ökas då så att frost kan uppkomma, såwida icke en warmare wind bestryker fältet. Omgifwes stället af en skog, eller finnes en sådan i grannskapet, så förekommes ofta frosten, derföre att en mängd wärme, som utstrålar från skogens träd, kommer wäxterna till godo. Det är af detta skäl som de, hwilka odla ömtåligare wäxter, skydda dem för frost medelst plank, murar och träd, hwilka hindra de kalla windarnes framfart och ersätta en del af det wärme, som wäxten utstrålar. Af samma skäl bibehåller sig under hösten luften warmare i skogen, än utanför densamma, ty träden fortfara länge, att genom det från dem utstrålande wärmet uppwärma luften.

Om wåren åter werka skogarne i motsatt riktning. De uppwärmas långsammare och den af smältande is och snö bildade wattengasen bortföres mindre hastigt. Häraf inträffar att de i ojemna skogstrakter bildade rännilar, bäckar och små forsar, längre fortfara att framtränga till närliggande slättland, hwilka, då de annars af en torr wårluft skulle blifwit uttorkade, på detta sätt förses med den fuktighet, som är så nödig för de späda plantornas fortwäxt.

Att anföra mera om skogarnes werkningar medgifwer icke utrymmet. Det anförde torde wara tillfyllestgörande för att öfwertyga hwar och en derom: att skogarnes wärde ej ensamt kan bestämmas af det penningebelopp, som erhålles för de nedfällda träden, utan att twertom borttagandet af en skog kan för lång tid medföra betydlig skada, så wäl för ägaren som för dess grannar.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1859 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 08-10 September 2013. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 14 ÖRE. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1859-1918.

Varianter:

Övrigt: I ”Utdrag utur Kongl. Post=Ordningarne” skiljer sig innehållet åt i de olika horisontupplagorna.