Almanach 1854

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1854. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Polhöjd, och 19^23/60 tids minuters meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (4 Skill. B:ko i Lunds horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1854	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND jemte Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1854 Års Marknader	33
Förteckning på marknader, som hållas i Norge år 1854	39
Om Mjölökor, deras menliga inflytande på helsan och sättet att minska deras skadlighet	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om Mjölökor, deras menliga inflytande på helsan och sättet att minska deras skadlighet.

Av: P. F. Wahlberg och F. T. Berg

Under ogynnsam wäderlek, särdeles efter ihållande kyla och regn wid sädesslagens blomning, utwäxa ofta hos rågen, stundom äfwen hos kornet och någon gång hos hwetet, i kornens ställe swampartade missbildningar, som äro kända under namn af Mjölökor eller Mjöldrygor. Detsamma inträffar ej sällan hos många bland de wilda gräsen, men isynnerhet hos swingeln eller lostan, dårrepet med flera arter, hwilka som ogräs wäxa på åkerfälten.

Straxt efter sädens blomning gifwa sig mjölökorna tillkänna derigenom att agnskalen hopklibbas af ett segt, illaluktande ämne, och när kornen börja utwäxa, antaga dessa innan kort betydligare storlek än i friskt tillstånd, slutligen dubbel eller flera gånger större, samt blifwa sköra, utwändigt swarta med en blågrå dagg, i spetsen ljusbruna, inwändigt hwita eller rödblå. Deras smak är stark och obehaglig, lukten snarlik den af sillake. Till formen likna de kornen af det sädesslag hos hwilket de anträffas, och liksom dessa hafwa de på ena sidan en långsgående fåra. Hos rågen äro de långsträckta, smala och wanligen krökta, hos hwetet och kornet korta, tjocka och raka, hos det sistnämnda sädet ofta till större delen inneslutna inom agnskalen. Sådan är äfwen deras beskaffenhet hos swingeln, der de likwäl blifwa mindre, men wissa år ymnigt förekomma.

Sjelfwa namnen Mjölöka eller Mjöldryga antyda ej blott att deras betydligare storlek än de friska sädeskornens lofwar en ökad mjöltillgång, utan äfwen att man i allmänhet icke befarar menlig werkan af dem då de förtäras jemte säden, hwarföre ock sällan någon omsorg anwändes på deras bortskaffande. Emmelertid äro de icke så oskadliga och förtjena nu få mycken större uppmärksamhet, som de sednare årens wäderleks=förhållanden i ymnighet framkallat dem och dymedelst äfwen den sjukdom de förorsaka.

Visserligen kan äfwen på annat sätt förorenad, omogen, illa bergad eller skämd säd wara ohelsosam, men man har dock företrädeswis anmärkt att efter bruket af säd, som innehåller ofwannämnda mjölökor, ofta uppkommer en egen, efter omständigheterna, mer eller mindre swår sjukdom, kallad Dragsjuka. Då okunnighet om denna egna sjukdoms tillwaro, förhållande och orsak ofta kan wålla att man försummar de åtgärder genom hwilka den lätt kan förebyggas, eller i sin början botas, så meddelas här en kort beskrifning på densamma. Dragsjukan kan både i afseende af häftighet, waraktighet och öfrig beskaffenhet hos olika personer wisa sig mycket olika. I allmänhet är den desto swårare, ju större mängd af de swampartade inblandningarne som säden innehåller, och ju mera dess rening från dem försummas, ju tidigare på hösten och wintern den efter inbergningen förtäres utan föregången wädring och torkning, och ju mera den utan mjölets förutgångna ugnstorkning, rostning, gräddning eller bakning begagnas till sådana maträtter som t.ex. gröt, wälling och palt, äfwensom ock till färskt mjukt bröd, och helst om dessa rätter ätas warma.

Sjukdomen förhåller sig ock olika allt efter som man antingen blott någon gång och med längre mellantider förtär ett eller annat mål af den skadade säden, eller under en längre tid dagligen begagnar deraf till föda, och derigenom dagligen förnyar eller underhåller dess skadliga inwerkan.

I förra fallet, eller efter ett mål af gröt, wälling, palt, färskt mjukt bröd eller dylik anrättning förmärkes wanligen inom en half till ett par timmar ett allmänt illamående med qwal under bröstet, hwartill snart kommer mer eller mindre stark yrsel eller swindel, med susning och dånande för öronen och swartnande för ögonen, ofta inträffar derunder stark sömnaktighet, men stundom äfwen motsatsen eller sömnlöshet och oro till följe af swår hufwudwärk. Vidare tillkommer sådan dragning, skälfning eller darrande i kroppen och sådan knäswaghet, att den sjuke, oaktadt han har fullt bruk af sitt förstånd, likwäl ej utan stor swårighet kan företaga sig något och wid gående raglar såsom en rusig. Ofta inträder ock äckel, kräkning, slitningar i buken och utsot, hwarefter ej sällan märkes tydelig lindring af det öfriga illamåendet. Detta upphör dock wanligen ej förr än en djup sömn, under hwilken utbryter stark swettning, men efter hwilken likwäl stundom för en eller annan dag ännu kan qwarstå någon tyngd i hufwudet, såsom efter ett rus.

Det illamående, som sålunda kan uppstå till och med efter en enda måltid af mjölrätter, tillagade af den skadade säden, kan alltså utsträcka sig till flera dagar.

Om man nu blifwit upplyst och öfwertygad att detta illamående härrört af de förtärda mjölrätterna, så säger egna eftertanken genast att det säkraste förebyggandet af ett nytt sjukdomsfall består deruti, att man undwiker allt förtärande af den skadade säden. Men om säden ej misstänkes såsom orsak till sjukdomen, eller all utwäg till dess wederbörliga rening, eller all tillgång till annan bättre föda saknas, så förleder den i allmänhet oförminskade matlusten att fortfarande förtära af de skadliga mjölrätterna. I sådant fall, eller då den skadade säden i större mängd under en längre tid ingår i den dagliga födan, blifwa swindeln eller yrseln och darrningarna, skakningarna eller dragningarna i kroppen ihållande, i hufwudet kännes en ständig tyngd och stundom så wäl der som i andra kroppsdelar derjemte häftiga smärtor, swårigheten att gå ökas ofta ända till fullkomlig oförmåga, derest tillfälle till stöd saknas, och derjemte inträder en sådan allmän slapphet och kraftlöshet till både kropp och själ, att all håg och förmåga till arbete upphör. Från detta tillstånd går tillfrisknandet mycket långsamt. I fordna tider, då kunskap saknades om orsaken till och förebyggandet af denna sjukdom, och då hwarken den allmänna eller enskilda omtanken för åkerbrukets förkofran, spannmålshandelns underlättande, fattigwården och folkets helsotillstånd war så waksam eller ägde sådana utwägar, som i sednare tider, hände ej sällan, att Dragsjukan blef ännu mycket swårare än här ofwan beskrifwits, så att den hos många wållade de häftigaste krampryckningar eller kompulsioner, jemte en egen känsla af krypande i armar och ben, förlamning, sinnesrubbning och slutligen kallbrand med död. Sådana swåra fall äro lyckligtwis nu för tiden i wårt land ganska sällsynta.

Efter denna framställning om Dragsjukans hufwudsakliga beskaffenhet, wilja wi taga i betraktande hwad som kan åtgöras till förebyggande till mjölökornas bildning, samt för att minska deras skadlighet.

Erfarenheten har wisat att mjölökorna allmännast förekomma i bergiga och skogrika trakter, der nederbörden är ymnigast, äfwensom att åkerfältens fullständiga afdikning och omsorgsfulla brukning bidraga att hindra uppkomsten af dessa sjukliga och sjukdomsbringande alster, utan att likwäl, under ogynnsam wäderlek, alldeles kunna förhindra dem. Likaså medwerkar utsäde af god årgång, ej alltför ungt och helst ritorkadt, till erhållande af frisk skörd, hwaremot sådant, som sjelf innehållit mjölökor i större mängd, fortfarande wisar benägenhet att deraf angripas.

Enär man funnit att mjölökornas giftiga egenskap efter någon tid efter flitig luftning minskas och slutligen förswinner, äfwensom att den aftager genom deras utsättande för wärme, så bör man, då behofwet twingar att anwända säd, som med dem är blandad, sedan denna genom harpning eller annan rensning bäst möjligen från denna blifwit befriad, så sent ske kan till föda begagna densamma och under tiden ofta omskyfla samt sätta den för luftens åtkomst. Före malningen twättas den och torkas starkt, hwarefter den helst förbrukas bakad till hårdt bröd.

Det förhållandet att man ofta utan olägenhet kunnat begagna mjöl hwaruti mjölökor i betydlig mängd funnits, beror deraf, att säden i sådant fall antingen fått ligga någon tid, till dess det flygtiga giftämnet förswunnit, eller genom torkning för wärma derifrån befriats.

Bäst är alltid att i afseende på Dragsjukans botande tillkalla läkare, då aflägsenhet ej hindrar sådant. Här kunna endast några allmänna föreskrifter för behandlingen gifwas att anwändas intill dess att läkarehjelp kan erhållas.

Wid Dragsjukans utbrott efter en måltid af den skadade sädens mjöl är alltid bäst, att, så skyndsamt som möjligt, genom framkallad kräkning söka på kortaste wägen aflägsna det förtärda, till hwilket ändamåls winnande sedermera och längre efter måltiden äfwen afförande medel kan tjena. Derjemte bör ej försummas att bereda tillfälle till sjukdomens brytning genom sömn och swettning.

Bland de lättare tillgängliga medel, hwilka sedan kunna wara anwändbara såsom upplifwande och krampstillande, har erfarenheten witsordat kaffe, thé på kamomillblommor eller några kamfertsdroppar.

Naturligtwis måste härunder och till förekommande af nytt sjukdomsfall allt förtärande af den sjuka säden undwikas, intill dess den på ofwannämnda sätt blifwit renad och oskadliggjord.

Äfwen på flera husdjur, såsom hundar, swin, fjäderfä, har den skadade säden wisat en egen inflytelse, dels på det sätt, att de icke kunnat förmås att förtära densamma, dels ock så att de efter förtärande häftigt insjuknat. I twetydigt fall och för att winna wisshet huruwida säden är skadlig, skulle alltså försök kunna göras att deraf bjuda åt sådana djur.

De skadliga werkningar på helsan, hwilka man stundom warseblifwit efter förtärandet af sådan säd, som warit blandad med swingel eller dårrepe, härröra sannolikt från de mjölökor, hwaraf dessa gräs warit beswärade, och icke från något skadligt ämne hos dem sjelfwa.

Sednaste årens erfarenhet häntyder på sannolikheten att utom den skadliga inflytelse på helsotillståndet, hwilken på ofwanbeskrifne sätt utöfwas af mjölökorna, en annan swampartad bildning, som wisar sig lik ett fint rödt stoft på sädeskornen, äfwen kan frambringa sjukdom; till hwars förebyggande och botande samma medel äro anwändbara, som här ofwan mot Mjölökorna och Dragsjukan blifwit förordade.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1854 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 6-7 Januari 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften i förkortad form i upplagan för Lunds horisont ”4 Skill. B:ko”.