Almanach 1850

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1850. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Polhöjd, och 19^23/60 tids minuters meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande, med uteslutande privilegium, utgifwen af Dess Wetenskaps=Akademi.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (4 Skill. B:ko i Lunds horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1850	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1850 Års Marknader	33
Förteckning på de marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1850	40
Bästa sättet att anwända Ben till gödning	41
Nyttan af att samla Borst och Hår af Swinkreatur	45
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Bästa sättet att anwända Ben till gödning.

Det är en lika gammal som riktig lära, att en god hushållare ej bör låta något förstöras eller bortkastas, utan att förut noga öfwerwäga om det ej på något nyttigt sätt kan begagnas. Bland de ämnen, som länge ansågos wara utan wärde, är äfwen kreatursben. Först på de sednare tiderna har man upptäckt deras anwändbarhet såsom gödningsämne. I England, der de allmänt sålunda begagnas, stå de i högt pris, och många skepp, lastade med ben, gå årligen dit från Swerige. Det är sannt, att denna utförsel af ben till andra länder, hwilken i årligt medeltal uppgått till 223,000 L inbringat en summa af omkring 60,000 R:dr R:gd om året; men denna inkomst kan ej annat än anses ringa, då man tager i betraktande den förlust, som landet lider, genom utförseln af ett så nyttigt ämne. Man har beräknat, att om hela den massa af ben, som årligen utföres, i stället blifwit begagnad till gödning på timotheiwallar eller andra fält, besådda med godt gräs, så skulle man deraf hafwa wunnit 670,000 L hö, hwilket efter 8 sk. L:det, är wärdt 111,666 R:dr 32 sk. Det wisar sig således att den skenbara winsten medför en werklig förlust af mer än 50,000 R:dr om året. Utlänningen inser nog, att han winner på handeln, han skulle eljest icke betala waran så högt. Wi böra derföre lära oss att sjelfwa anwända ett så nyttigt ämne.

Detta sker också i många delar af landet, och man har numera, nästan i alla län, uppfört stampar för benens krossning till mjöl. Men om man med fördel skall kunna begagna detta benmjöl till gödning, så måste man både känna sättet att bereda detsamma, samt på hwad jord och för hwilka wäxter det med största nytta kan anwändas.

Fordom brukade man att helt groft sönderstampa benen i bitar af en till twå tums längd, och förde dem i detta tillstånd genast på åkern. Dessa grofwa benbitar kunna ligga flera år i jorden innan de ruttna, och för att få snar werkan af en sådan gödning, nödgades man föra ända till 17 eller 18 tunnor benmjöl på tunnlandet, hwilket föll sig ganska dyrt, och afskräckte många från bruket af detta gödningsmedel.

Snart fann man dock nyttan af, ej allenast att finare pulverisera benen, utan ock att låta dem jäsa. – Fuktigt benmjöl tager snart hetta, hwarföre åtskillige landtbrukare midtogo den utwägen att lägga det i hög och anfukta det. Högen blef snart mycket warm och spridde en ganska elak lukt. Sedan den legat någon tid, befunnos benen i ett tillstånd af upplösning, och då blandningen fördes på åkern wisade det sig att dessa jästa och halfruttnade ben gjorde en wida starkare werkan, än de förut nämnda groft sönderkrossade och ojästa, så att man, i stället för att taga 17 till 18 tunnor, fann att man hade nog med 4 1/2 till 6 1/2 tunnor på tunnlandet. – Men man märkte det, att genom jäsningen bortgick mycket af benens mest gödande ämne, och man har derföre warit betänkt på andra utwägar att bereda dem till tjenligt gödningsämne.

Detta har nu i England lyckats, samt äfwen i Swerige blifwit med framgång försökt. Genom denna förändrade beredning har man kommit derhän, att en, till twå, högst tre tunnor benmjöl äro en tillräcklig gödning för ett tunnland*) besått med gräs eller rotfrukter, såsom potatis, rofwor m. m. – Man förfar derwid på följande sätt:
_________
^{*) En tunna på tunnlandet kan anses för en swag, twå tunnor för en medelmåttig och tre tunnor för en god gödning.}

Till twå tunnor wäl sönderstampadt eller malet benmjöl, tages fyra tunnor af någon lätt, mullrik jord, såsom dy= eller kärrjord, hwilken någon tid fått ligga i luften för att något torka, eller ock så kallad skogsjord, spånjord eller torfjord. Denna jord låter man förut gå genom en harpa eller groft såll (ressel) för att frånskilja stenar, rötter och andra gröfre ämnen. Så wäl benmjölet som jorden – i fall denna icke redan är fuktig – böra måttligt anfuktas, och derefter utmärkt wäl sammanblandas. Har man tillfälle att till denna anfuktning anwända urin, så ökas gödselns kraft derigenom betydligt.

Blandningen lägges sedan i en wäl tillpackad hög, helst af rund form, hwarefter högen betäckes, både ofwan och på sidorna, med ett minst 6 tum högt lager af samma slags jord, som blifwit anwänd till blandningen, hwarefter högen ånyo tillpackas, och lemnas 8 till 10 dagar orörd. Denna blandning af mylla med benmjölet hindrar bortgåendet af en del fruktbara ämnen, hwilka, i stället för att förflyga i luften, stanna dels i blandningsjorden, dels äfwen i den föreskrifna jordbetäckningen. Efter några få dagar, taga högarne stark hetta, och efter 8 till 10 dagar, befinnes benmjölet, i fall det warit fint sönderkrossadt, så upplöst, att det tycks wara förswunnit. – Blandningen är då färdig att begagnas och föras på åkern.

Om man icke genast är färdig att anwända den sålunda tillredda gödseln, bör högen göras toppformig samt betäckas med halm eller granris, på det att den ej må urlakas om starkt regn inträffar.

Ehwad man will på en gång bereda mycket eller litet gödsel, bör man alltid till blandningen taga omkring dubbelt så mycket jord som benmjöl. – Tager man mera jord, så uppstår ej tillräcklig hetta, tager man mindre, så förflyga åtskilliga gödande ämnen i luften.

Innan högen anwändes, omskyfflas den, på det att den jord, som utgjort betäckningen, må blifwa wäl blandad med den inre, med benmjöl försatta delen.

Att i dessa högar inblanda kalk eller aska, såsom man sett tillstyrkas, är skadligt och bör undvikas, emedan mycket af de gödande ämnena derigenom utjagas. Deremot är det nyttigt att tillblanda salt, eller anfukta jorden med salta ämnen, såsom sill= eller köttlake m. m.

Sättet att begagna denna sålunda beredda gödselblandning, är olika, allt efter de grödors beskaffenhet, som man dermed will göda.

För säd bör man icke begagna benmjöl, ehuru det wisserligen lyckas; det är nemligen alltid fördelaktigare att anwända det för odling af foderwäxter och gräs, hwilka, uppfordrade på boskapen gifwa ett mångdubbladt gödningsämne genom spillningen, hwarigenom åter wida rikare sädesgrödor kunna winnas, än om benmjölet omdelbart anwändes för säd. Så tänker man äfwen i England, hwarest benmjölet alltid anwändes för odlingen af rofor, potäter, klöfwer eller gräs.

Man söker wid benmjölets anwändande, alltid laga så, att det må komma så grundt i jorden som möjligt. Begagnadt för klöfwer eller gräs, utströr man det oftast öfwer fältet, utan någon myllning. Det wanliga sättet att gå tillwäga är följande:

1. Säd. Will man nödwändigt anwända benmjöl för en sädesgröda, så utströs benmjölsblandningen sedan säden blifwit nedmyllad och harfwad, hwarefter åter lätt öfwerharfwas. Den som blott myllar säden med harf, kan utså benmjölsblandningen på samma gång som säden, och derpå mylla alltsammans.– 2. Klöfwer och Gräs. Så snart den sädesgröda, i hwilken klöfwern eller gräsen blifwit utsådda, hunnit från åkern bortföras, utströs benmjölsblandningen öfwer fältet under största sorgfällighet att det sker jemnt, och inga bara fläckar lemnas. Någon myllning sker här icke. – Äfwen på äldre gräsfält utströs den, helst efter slutad slåtter, och sedan starkaste sommarwärmen är förbi, det will säga i slutet af Augusti, hwarefter fältet bör wara fredadt för betning hela hösten. Att göra öfwerströningen på gräs eller klöfwer om wåren, är, i anseende till wåra wanligen torra wårar, sällan förmonligt. – 3. Potäter. Man kan här anwända twenne sätt: Det ena, att wid sättningen lägga litet af gödselblandningen wid hwarje potatis, helst öfwer densamma; det andra, att sedan potatisfältet efter sättningen blifwit harwadt, utströ blandningen öfwer detsamma. Genom wårtorkan misslyckas ofta detta sätt; det förstnämnda är derföre bättre. – 4. Rofwor och Kålrötter. Dessa böra sås i rader, och sedan en grund såningsfåra – ware sig på den upphöjda ryggen (drillen) eller på släta åkern – blifwit öppnad, utströs blandningen jemnt deruti, hwarefter fröet i densamma utsås, och grundt nedmyllas.

Benmjöl passar ej såsom gödning på alla slags jord. Hwarken på styf lera, eller på sank, lågt liggande, kall och fuktig jord, kan man påräkna behörig werkan. Deremot är det ett förträffligt gödningsmedel på all lätt jord, som antingen genom naturen eller god dikning blifwit befriad från öfwerflödig fuktighet. Ingen kunnig landtman anwänder benmjöl på tung eller kall jord.

Om wi genom benmjölets anwändande till gödning, på sätt här blifwit anfördt, öka wår fodertillgång, och derigenom wåra ladugårdar, skola wi snart, både genom den ökade afkastningen af dem, och af de rikare sädesgrödor, som de bereda, skörda en större winst, än genom den mindre wälbetänkta utförseln af ett ämne, som med förstånd anwändt, så hastigt betalar sig, särdeles då wi af utlänningen köpa just sådan waror, som wi genom samma ämne sjelfwe skulle kunna frambringa.

---

---

Nyttan af att samla Borst och Hår af Swinkreatur.

Ett af de ämnen som nu, åtminstone till någon del, från främmande länder inköpas, är borst och hår af swin. Det lider dock inget twifwel att behofwet af denna wara kunde fyllas af de tillgångar som wårt eget land lemnar, allenast de behörigen wårdades och insamlades. Några underrättelser huru detta bör tillgå skola här i korthet meddelas.

Ej allenast den på ryggen wäxande långa borsten, utan äfwen det grofwa hår som wäxer å sidorna, är för borstbindaren anwändbart och bör tillwaratagas.

I Maj eller Juni månad lossnar borsten och bör då utryckas och samlas, emedan den eljest affaller. Detta medför ingen särdeles smärta för djuret. Den sålunda samlade borsten är den bästa; men äfwen den som erhålles om wintren, då dessa djur wanligen slagtas, köpes gerna af borstbindaren. Bäst är att efter slagtningen, men innan djuret blifwit skålladt, utrycka den på ryggen sittande grofwa borsten, emedan det heta wattnet något skadar densamma. – Men om man på wanligt sätt först skållar djuret, bör sedermera den längre och gröfre borsten särskildt utryckas, ännu wåt kammas, samt derefter skyndsamt torkas och sammanbindas i bundtar om ett fjerdedels till ett halft hwardera. – Det långa och grofwa håret, som wäxer på sidorna, kammas, torkas och bundtas sedan på samma sätt. – Det utkammade och finare håret duger, sedan det blifwit torkadt, till stoppning, och bör derför ej heller bortkastas.

Bästa Swinborst, som wid fällningen utryckes, betalas wanligen med 1 R:dr B:ko skålpundet, och de sämre sorterna i proportion lägre.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1850 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 13 Maj 2013. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften i förkortad form i upplagan för Lunds horisont ”4 Skill. B:ko”.