Almanach 1840

Almanach För Skott=Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1840. Till

a ) STOCKHOLMS Horisont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhöjd,

b ) GÖTHEBORGS Horisont, Eller 57 grad. 42 min. Polhöjd och 24^1/5 tids minuters Meridian=skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horisont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=höjd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes, häftadt och skuret, för 4 Skillingar B:ko (Banko i Göteborgs horisont)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1840	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1840 Års Marknader	33
Förteckning på de marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1840**	39
Om begagnande af så kalladt jäst foder åt boskapen	40
Tabell över bewäringsskyldige	46
Kungörelse ang. priset på almanackor	47
Förteckning över försäljningsställen	47

Om begagnande af så kalladt jäst foder åt boskapen.

Naturens herre har ämnat åt boskapen och de gräsätande djuren i allmänhet friskt gräs och färska wäxtämnen såsom föda. Wåra behof af hästar och boskap nödga oss att för wintern insamla nödig föda för dem, hwilken måste wäl uttorkas för att kunna förwaras. Genom denna uttorkning tillhårdnar en del af det näringsämne den innehåller, på ett sådant sätt, att det fordrar ett längre uppehåll i djurens mage och tarmar, för att kunna uppblötas och upplösas. De hårdnade stråen fordra en långwarigare tuggning och hos hornboskapen ett oftare idislande, hwarigenom det torra födoämnet blir för densamma wida mindre begärligt än det färska.

Hö, halm, löf, m.fl., som i torkadt tillstånd nyttjas till boskapsföda, äro icke till hela sin massa näringsämnen, men de innehåller flera olika ämnen, som under matsmältningsprocessen utdragas från den trädartade delen. De förra äro näringsämnena, den sednare utföres åter ur kroppen och utgör en stor del aw boskapens träck. De ämnen, som ur fodret utdragas, för att tjena till boskapens näring, äro till antalet flera. De förnämsta äro: stärkelse, socker, gummi, och det wigtigaste af dem alla är ett ämne, som wi kunna kalla ägghwite, emedan det, så wäl till sina egenskaper, som sin sammansättning, fullkomligt öfwerensstämmer med det ämne som finnes i ägg, och det som utgör den ymnigaste beståndsdelen af djurens blod. Det är de nu nämda ämnena, som innehållas sammanblandade i sädesarterna, utan någon annan, icke födande, inblandning, än skalet på sädeskornet, derföre är säden också det starkaste födoämne man kan gifwa åt gräsätande djur. Men de finnas också alla tillsammans i gräsen, i sädens halm, i trädens löf, i wäxternas blad, och utdragas ur dessa genom djurets matsmältning. Byggnaden af djurens mage och tarmar utwisar, att det också är förnämligast ur dessa, som de till djurets näring böra utdragas.

Hwad de gröna, afskurna och torkade wäxterna beträffar, så innehålles ägghwitan i dem i en så lätt uppblött och så hastigt af djurets magsafter upplöslig form, att skillnaden emellan hö och färskt gräs är mindre betydlig. Annorlunda förhåller det sig med halmen och agnarne efter uttröskad säd. Under sädeskornets mogning har strået undergått en betydlig förändring. Ägghwitehalten, som till en del öfwergått i sädeskornen, har icke allenast blifwit till hälften förminskad, utan derjemte kommit i ett hårdnadt tillstånd, nära beslägtadt med hwitans i ett kokadt ägg, som sedermera blifwit intorkad till en hård kropp. Derjemte har stråets trädartade del blifwit hårdare, swårare för djuret att fintugga, hwarigenom djurets tuggmusklar uttröttas innan halmen blifwit tillräckligt fint fördelad, och ju mindre den innan swäljningen fintuggas, ju mindre förmå magens safter utdraga de deri innehållna näringsämnena. Deraf härleder sig djurens obenägenhet för halm, som dock hos oss utgör en wäsendtlig del af hornboskapens föda under wintertiden.

Dessa olägenheter kunna afhjelpas om halm och agnar förut uppblötas af jemt så mycket watten, som fordras för att under uppblötningen i dem intränga, och om de derwid utsättas för en wärme af emellan 40 och 50 termometer=grader. Då är uppblötningen wanligen werkställd på 2 dygn, och det uppblötta fodret, särdeles om det kryddas med ganska litet salt, nära lika begärligt för boskapen, som hö.

Denna uppblötning werkställes på olika sätt. Sedan urminnes tider bruka Swenska jordbrukare i de norra provinserna att koka det till hackelse förwandlade fodret i en gryta med watten, och att sedan åt boskapen gifwa båda soppan och det kokta fodret. Eller ock öfwergjutes det torra fodret med kokhett watten. Att detta förfarande medför fördelar, bewises deraf, att det fortsättes oaktadt den arbetskostnad och wedförtäring det förorsakar. Men det har ock olägenheter. Hwad som i soppan upplöses förändras af luftens åtkomst, soppan blir derigenom gulbrun eller brun. Denna färg kommer af de upplösta ämnenas förändring. Djuret måste dessutom, jemte den solida födan, förtära en stor wattenmassa.

Förmögnare jordbrukare hafwa anställt denna uppblötningsprocess på ett wida ändamålsenligare sätt, så att man på något afstånd från ladugården inrättar ett kokhus med en ångpanna, d. ä. en panna med lufttätt lock, försedt med ett rör, af den längd att det kan föra ångorna af det kokande wattnet till ladugårdshuset, der röret slutar sig i en tät lår, i hwilken hackelsen af fodret, agnarne m. m. äro inlagda, och hwari ångorna så länge inledas, till dess att de slutligen utströmma synbarligen genom ett nära lårens botten anbragt hål af en half till hel tums widd. För att skydda röret från afkylning under wägen från kokhuset till fähuset, omlindas det med ett fint halmrep och omgifwes med en trädränna, i hwilken kolstybbe lägges så att röret betäckes, hwarefter rännan tillspikas.

Denna metod är wisserligen den ändamålsenligaste till halmens och agnarnes uppblötning. Wattenångorna utjaga luften ur låren under det massan är som hetast, föga mer watten inkommer, innan ångorna börja åter utströmma, än som fordras för genomblötningen, och den åter wid afswalning inströmmande luften träffar endast halmpipornas yta utan att intränga i det uppmjukade näringsämnet. Detta sätt wore således att framför andra rekommendera, om det icke, för mindre jordbrukare, wore för kostsamt; i flera Landskaper, der weden är dyr och ofta med stor swårighet anskaffas, kan det icke anwändas, och slutligen saknar man icke exempel af olyckor, härledda från eldens misswårdande i den från ladugården ej särdeles aflägse eldstaden.

Det är på dessa grunder man försökt en annan utwäg, anwändbar öfwer allt, hos den mindre jordbrukaren, som hos den större, i wedfattig ort likwäl som i en skogrikare, och hwars nytta, sedan den för 3 år sedan uppgafs i Tyskland, bewisat sig genom dess allmänna utspridande äfwen här i Swerige, hos dem som haft tillfälle att inhämta den ur Tidningsskrifter.

Grunden för denna metod är densamma, som förut är nämd, det torra fodrets uppblötning; men sättet att erhålla den härtill erforderliga wärmen är olika. Det sker nemligen genom den hetta, som sammanpackadt wått foder snart tager, genom en påbegynt jäsning, och detta är grunden till den benämning af jäst foder, som deråt blifwit gifwen.

Derwid bör dock anmärkas, att jäsningen icke har annat ändamål, än att uppwäcka den till full uppmjukning nödiga wärmen, att jäsningen i och för sig sjelf är en förstörelseprocess, som hwarken utwecklar nya näringsmedel, eller förbättrar dem som finnas, och att, om den får fortskrida så långt att äfwen ägghwitan angripes, så ratas fodret af boskapen, som icke kan fås att smaka det, i stället att den, innan denna period inträffat, förtär det med en begärlighet som går ända till glupskhet.

Werkställandet häraf sker på följande sätt för kor: förutsättom t. ex. 14 kor. Man skaffar sig då 9 kar, af hwilka hwart och ett rymmer ett af de 3 dagliga fodren som åt dessa gifwas. Man kan ock inrätta 3 kar eller lårar, af sådan rymd, att hwardera innehåller hela den ration, som bestämmes för dagen åt alla djuren. Skulle man finna, att tillräcklig uppwärmning winnes på 24 timmar, så behöfwas då ej flere än 2 lårar, af hwilka den ena uppfordras, medan den andra står under wärmning eller jäsning. Man antager såsom lagom höfoder för 24 timmar, åt en ko af medelmåttig storlek, 2 marker hö, 10 marker halm, 6 marker agnar och 1 lod salt. Straxt efter middagsfodret, lägges i dessa kar de bestämda delarne af blandad hackelse och derpå strös litet af den för dygnet bestämda saltqvantiteten; under beständigt omrörande påslås kallt watten, hälst med en Spritkanna, till dess att massan blifwit wäl fuktig, utan att egentligen wara wåt. Derpå sammantrampas detta lag af en person, med trädskor, hwilket sker fort och lätt, eller ock sker sammanpackningen med dertill inrättad klubba eller stöt. Och på detta sätt fortfares till dess att allt för ett dygn bestämdt foder är inlagdt och sammantrampadt i de tre karen.

Under mycket kall wäderlek, kunna karen betäckas med lock. Hwart kar innehåller jemt foder för dagen. Det som så är beredt måndagseftermiddagen är lagom till utfodring thorsdagsmiddagen, i fall att 9 kar eller 3 kar begagnas, men bör wara det om Tisdagen, då endast 2 kar anses tillräckliga. Dock måste hwar och en i början följa med sin uppmärksamhet foderjäsningen, ty i olika wärme i rummet, der tillagningen sker, framskrider upphettningen olika fort. Wid stora ladugårdar, der större massor på en gång tillblandas, kan denna tid wara alldeles för lång, så att fodret hinner skadas; man har ofta funnit att 48 till och med 24 timmar warit tillräckliga. Detta är lätt att finna för hwarje husbonde, som lemnar uppmärksamhet deråt. I allmänhet bör anmärkas, att wärmningskaren eller lårarne ställas på en sådan plats i huset, der wärmen behåller sig jemnast. Fodret gifwes så warmt det uttages ur karet. Det faller af sig sjelf att hwarje eftermiddag göres ny tillblandning i de lediga karen.

Särskilt förtjenar nämnas att då tillgången af hö, som ofta händer hos oss, utfallit knapp, kunna potäter i dess ställe anwändas, hwarwid 2 marker hö ersättas af 4 till 5 marker potäter. Potäterna sönderskäras på en enkel rotskäringsmachin eller i brist deraf, krossas, så mycket som möjligt, och blandas med hackelsen.

Korna förtära det så beredda fodret med största snålhet och uppäta allt.

För oxar: beredes fodret på samma sätt, men proportionerna äro olika. 20 marker halm och 10 marker hö, eller i dess ställe, 20 marker potäter tages för hwar oxe.

För får: äfwenså, 1 1/4 mark halm och 1/2 mark hö på hwart fårkreatur, samt 8 lod salt på 100 får. Men äfwen för fåren kan höet ersättas af dubbla qvantiteten sönderkrossade potäter.

Denna nya utfodringsmetod är mycket fördelaktig; den fordrar att skära fodret till hackelse af 6 tum långa strån; men inga fördelar winnas utan motswarande möda.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1840 till Stockholms, Göteborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 21-22 Maj 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar B:ko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter: Upplagan för Lunds horisont förekommer utan de norska marknader på sid 39. Sidan är då blank. Möjligtvis finns upplagan även med marknaderna?

Övrigt: Prisuppgiften oförkortad i upplagan för Göteborgs horisont ”4 Skillingar Banko”.