Almanach 1833

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1833. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24^I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.

Ex. säljes häftadt och skuret för 4 Skillingar B:co. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
De större Planeternas Gång och Lysande År 1833	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1833 Års Marknader	33
Förteckning på de Marknader, som hållas i Norrska till Swerige gränsande orter år 1833	39
Om Humleplantering	39
Tabell över bewäringsskyldige	47
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Om Humleplantering.

I en tid, då kraftiga försök göras att motwerka den öfwerhandtagande dryckenskapen, wäcka säkert de medel, som befordra dessa wälgörande bemödanden, ett allmännare intresse. Bland sådana räknas med skäl anskaffandet af en mindre spirituös, och mera födande, dryck i det skadliga bränwinets ställe, och för detta ändamål synes öl= och drick=tillwerkningen förtjena en billig uppmärksamhet. Dessa dryckers finare smak, och förmåga att utan skada längre tid kunna förwaras, i följe hwaraf de allmännare låta sprida sig, winnes, hufwudsakligen genom god humle. Följande uppsats, öfwer hwad som wid dennas plantering är att iakttaga, torde derföre här finna ett passande rum.

Walet af plats och dess beredning.
På måttligt mot söder sluttande stränder eller åbräddar, samt på feta, soliga bergsidor, i en djup och lös jord, helst litet sandblandad mull med sten= eller grusgrund, trifwes och utbildar sig humlen bäst. Deremot wantrifwes den i skugga, på fuktiga eller mycket torra ställen, och der skydd mot Norden, eller den rådande winden, saknas, äfwensom på lera, berg med tunna jordlager, och i allmänhet på hård och mager jord, emedan dess rötter gå djupt, och måste fritt kunna nedtränga. Wanlig åker= eller ängsmark låter äfwen, under anförde wilkor, med fördel anwända sig till humleplantering, dock bör den ej ske wid wägar, der dammet förorsakar skada. Jorden får ej wara mattad genom långwarig odling af andra wäxter, endast året före anläggningen af humlegården hafwa burit potatoes, bohwete eller dylikt, för landets redning och ogräsets utrotande.

Något mager jord kan, om den icke är hård eller fuktig, äfwen begagnas, men måste då starkt gödas. Nödgas man anwända ett fält, der grunden ej är passande, gräfwas 1 1/2 fot djupa, och 3 alnar wida gropar, som fyllas med den öfra goda jorden och wäl brunnen gödsel, hwari planteringen sedan på wanligt sätt sker. Af humlen odlar man endast hon= eller fruktstånden, hwilka man genom rotskott föröker. Humlegården kan anläggas höst eller wår. Bäst är att i September upplöja landet, och wäl göda det med fet och fullt brunnen gödsel, som genast nedköres eller nedgräfwes till 1 1/2 qwarters djup, hwarefter fältet snedas och harfwas.

Planteringen.
Det tillredda fältet utmätes i rutor af 2:ne qwadratalnars storlek, hwilka omgifwas af 3 fingers breda fåror. I midten af hwarje ruta sättes en käpp för att utmärka stället der stören följande wåren skall nedstötas. I slutet af September företages planteringen med de afläggare eller skott, som för denna orsak wid humlens putsning blifwit samlade. De böra wara 7-10 tum långa, ett litet finger tjocka, hwitaktiga, ej trädiga, och minst hafwa 3:ne knoppar. Sidorötterna afrensas. På dessa afläggares friskhet och godhet ligger mycken wigt. Erhållas de i granskapet är bäst att genast sätta dem: skola de transporteras, sker det i tort sand eller jord, skyddade för luftens åtkomst. På ett qwarters afstånd från hwarje käpp, gräfwes en ringformig, en hand bred och 5 tum djup, graf, i hwilken 3-10, wanligen 8-10 afläggare lodrätt nedsättas, med knopparne uppåt, så djupt att de stå jemnhögt med jordytan, eller öfwerskjuta med högst ett fingers bredd. Härefter lägges några händer jord ofwanpå, och marken tilltrampas så, att den wäl kringsluter afläggarne. Käpparne rubbas icke. Så lemnas humlegården öfwer wintern.

Skötseln under uppwäxandet.
När humlen på wåren uppskjutit ett tum ur jorden är tid till störningen. Käpparna upptagas, och der de stått göras genast med hwassa jernspett fotsdjupa, lodräta hål, i hwilka störarne med kraft nedstötas, wanligen 1-1 1/2 fot, och jorden tilltrampas fast deromkring, så att de stå stadigt. De böra luta litet, dock obetydligt, utåt och mot söder, ty luta de inåt, wäxa rankorna för tätt tillhopa, och luftdraget hindras, hwilket för humlens trefnad måste finnas. Till störar passa bäst unga granar eller tallar af 2-3 tums tjocklek i nedra ändan och 10-18 fots höjd. De swedas, spetsas och huggas trekantiga en fot upp. Härefter upphackas, merendels i April, jorden kring stånden, hwilka blottas så mycket som erfordras för att afskära sidorötterna på några tums afstånd från hufwudroten. Detta är i synnerhet nödigt wid en redan uppwuxen humlegård, der wid samma tillfälle det förra årets wissnade rankor afskäras. Nu gödes äfwen ånyo, antingen så, att gödseln utbredes på fältet och nedhackas, eller att den lägges rundt omkring stånden, hwarefter jorden åter tillmyllas. I somliga trakter gödslas om hösten ofwanpå. Wid pingsttiden, eller när rankorna uppnått en höjd af 8 tum, bortskäras de öfwerflödiga skotten.

Ståndens styrka och jordens bördighet bestämma huru många som böra lemnas, wanligen skonas ett för hwarje rot. Härefter afblädas de unga rankorna nedtill och kupas så högt, att endast de bladiga topparne stå öfwer jorden. Några afskära skotten på samma gång som sidorötterna, och kupa endast stånden wid pingsttiden. När humlen hunnit omkring en fots höjd, uppbinder man löst den längsta rankan på hwarje kupa eller stol, under det man lindar den åt höger kring stören. Allt som dessa, eller de andra skotten, uppwäxa, fästas de på samma sätt, dock bindas wanligen wid hwarje stör endast de fyra starkaste. Middagstiden, då rankorna äro minst sköra, passar härtill bäst. Blir humlen hög och tät, så att luftdrag och solens åtkomst hindras, afskär man de större bladen och sidoskotten en aln upp från jorden, men aktar sig wäl att icke skada stammarne. Bladen begagnas färska eller torra till foder åt boskapen. Wid samma tillfälle efterser man äfwen om, sedan ståndens putsning, nya sidoskott utwuxit, eller rankor utgått, då sådant afhjelpes. I medlet af Juni omkupas humlen. Jorden upplossas med hacka, eller, der humlegården är stor, med en egen plog, från gränsen af rutorna, och upplägges mot störarna, så att rutorna få utseende af små kullar, som höja sig en fot öfwer de kringlöpande grafwarne, och i sin midt hafwa en fördjupning till regnwattnets upphämtande. Genom denna omkupning utrotas ogräset och luften får lättare tillträde. Den företages helst efter regn, och faller intet sådant, böra stånden förut wattnas. Nu fordras, utom rensning wid regnwäder, ingen widare åtgärd till dess humlen mognat.

För att undwika rensningen, betäckes på somliga orter marken mellan stånden med ris. Första året hinna rankorna sällan öfwer 5-6 fots höjd, och gifwa ringare afkastning. Sedan wäxa de ofta öfwer störarne, böja sig då åter ned, och skola, i sådant fall, enligt somligas erfarenhet, gifwa en rikare skörd. Andra föredraga att, med en på långt skaft sittande krokig knif, afskära de öfwerwäxande topparna, då kopporna blifwa större och kraftigare. I medlet eller slutet af Juli börjar humlen blomma, 14 dagar senare nalkas frukten sin utbildning, och om wädret är godt, mognar den 3:ne weckor derefter, eller i början af September. Will man draga all nytta af sin humlegård, planterar man, när humlen blommar, i regnig wäderlek blåkål, eller andra för hushållet nyttige örter. På en fots afstånd från hwarandra göras hål wid kanten af kuporna, rundt omkring desamma, och deruti nedsättas genast de nyss upptagna plantorna, kring hwilka jorden tilltryckes och upplägges så att endast bladen stå öfwer.

Insamlingen.
Från slutet af Augusti måste man dagligen efterse om humlekopporna äro mogna, då de ofördröjligen böra afplockas, emedan de från sin högsta fullkomlighet ganska hastigt blifwa odugliga. Rätta tiden till insamlingen är inne, när de baktill öfwergått från den hwitgröna till en gulbrun färg; när de mellan fjällen hafwa ymnigt gult mjöl, som klibbar wid fingrarna; då de afbrutna, och strukna med ändarna mot handen, gifwa feta, gulaktiga streck, och då de sprida en harzlik lukt. Samlas de ej fullt mogna, hafwa de en wackrare gulaktig färg, och alla frön medfölja, men den omogna humlen saknar den fina smaken, och genom sin större saftfullhet förlorar den wid torkningen betydligt af sin wigt. Skördas humlen åter för sent, äro fröen och det gula mjölet, som ger den sitt egentliga wärde, åtminstone till större delen bortfallna.

Till inbergningen wäljer man torrt wäder, och begagnas så mycket folk som möjligt, på det arbetet må gå fort, och regn icke mellankomma, ty en efter afskärningen wåtblifwen humle förlorar straxt sin glänsande, gulbruna färg, och unknar lätt. Rankorna afskäras tillika med banden 3/4 eller 1 aln öfwer jorden, ej wid roten. Man håller derwid störarne fast, så att icke rötterna rubbas. Hafwa topparne från de särskilda kuporna hopsnärjt sig, lossas de med den förr omnämde humleknifwen. Störarna upptagas försigtigt, med de afskurna rankorna, genom lyftning och böjning mot skuldran, hwarwid tillses att icke rötterna skadas. Sedan bäras de till en fri plats, och en man omfattar humlen, der den är som yfwigast, under det en annan utdrager stören. Rankorna hopbindas och hemföras. Störarna tagas till wara, för att följande åren åter nyttjas. Äro humlekuporna stora eller höga, marken torr, och störarna gamla och dåliga, är det swårt att med bara händerna upptaga dem, utan att de afbrytas, eller humlerötterna skadas. Man betjenar sig då af en stark stång, om hwilken en länk eller tåg fästes, som äfwen bindes om humlestören en fot från marken. Härigenom upplyftas störarne lätt som med en häfstång.

Torkningen och förwaringen.
Hemma upplösas och utbredas humleknipporna på en loge, wind eller dylikt, och koppornas afplockning företages i stora korgar, om möjligt, genast, ty lemnas rankorna, endast en korrt tid, tätt liggande, börja de brinna, och humlen förlorar sin färg och lukt. De omogna och skadade kopporna plockas säskilt, och noga aktas att inga blad medfölja. Kopporna utbredas straxt, högst en twärhand tjockt, på ett torrt och damfritt ställe, der, om wädret är klart, fönster och gluggar öppnas. Humlen omröres dagligen, till dess den torkar, försigtigt, så att den icke söndergrusas. Rankorna torkas, och hopbindas i fasta knippor, för att begagnas till hackelse åt boskapen. Afplockningen kan äfwen ske i humlegården i lakan, säckar eller korgar. Att låta kopporna torka ute på rankorna går ej an, emedan fröen och mjölet då bortfalla, och luft, sol och wind beröfwa dem sin kraft. Ju hastigare torkningen sker, desto bättre bibehålles kraften, hwarföre humlen på många ställen torkas i egna ungnar, kölna eller under takåsen. Den utbredes då qwarterstjockt på ramar af granläkten med hårduk, och omröres warsamt. Förr än den är wäl torr hoplägges eller packas den icke. Will man snart anwända sin humle, är nog att lägga den i hög på ett torrt ställe, och betäcka den med grofwa lakan. Annars bör man inpacka den, ju fastare dess bättre, i lårar, fat eller säckar, hwilka förwaras på en råttfri, mörk och torr plats, dit luften icke har tillträde. En med präss packad humle håller sig ganska länge, och winner med tiden i godhet.

Humlegårdens behandling efter skörden m. m.
När äfwen blåkålen senare på hösten är upptagen, gödes humlegården, efter jordmånens m.m. beskaffenhet, årligen, hwart annat år, eller mer sällan. Detta arbete kan äfwen i nödfall ske tidigt på wåren innan skotten uppskjutit. Jorden aftäckes på hwarje kupa en hand djupt, och sedan några skoflar wäl brunnen gödsel blifwit ditlagda tillskottas den åter. Följande år sker störningen, uppbindningen m.m., allt på samma wis som förut. Huru wäl man än sköter sin humlegård, bibehåller den sig dock ej gerna god längre än 16 år. Efter denna tid måste man derföre upprycka humlerötterna, upplöja landet, och beså det med hwete, lin, klöfwer eller annat, samt derefter åter plantera det med humle. Är anläggningen af större widd, och beräknad för 16 år, indelas den i 16 qwarter hwaraf ett årligen omplanteras. På somliga orter förnyas humlegården hwart 8:de år, och indelas då i 8 qwarter.

Humlen är utsatt för flera olägenheter, som göra att den månget år felslår. Wid stark torka, och der luftdrag felas, angripes den af så kallad håningsdagg. Rankorna blifwa kraftlösa, bladen missfärgade, knopparne uteblifwa, eller framkomma sent och dåliga, och hela wäxten öfwerdrages med ett sött, klibbigt ämne. Faller ymnigt regn, och luften får tillfälle genomstryka planteringen, bortsköljes håningsdaggen, och rankorna återhämta sig. I annat fall är nödigt att med handspruta bespruta stånden. I fuktiga år, och på sanka, instängda platser, lider humlen af mögel. Wid häftiga åskwäder liksom bortswedas blommorna. Af fuktighet och wårdslös handtering skadas rötterna, och taga lätt röta, då man nödgas upprycka dem, och sätta nya skott i deras ställe. Äfwen förstöras rötterna stundom af mask, hwaremot wattning med asklut blifwit anwänd.

Utom humlens hufwudsakliga nytta att bibehålla öl och dricka, och göra dem wälsmakande, samt rankornas begagnande till foder, kunna dessa sednare blötta nyttjas som bast, och efter rötning till gröfre linne, äfwensom de unga skotten hwilka om wåren afputsas, i stället för sparris. Slutligen bör ej lämnas oanmärkt, att humlen, en gång planterad i skogsdungar och bäckdalar, utan särskild wård kan gifwa en god afkastning; likasom att den särdeles wäl egnar sig till beklädande af lusthus m.m.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1833 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 29-30 April 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften oförkortad i upplagan för Göteborgs horisont d.v.s. ”4 Skillingar Banko”. Utan siffra samt oförkortad i upplagan för Lunds horisont d.v.s. ”Fyra Skillingar Banko”.