Almanach 1824

Almanach För Skott=Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1824. Till

a ) STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

b ) GÖTHEBORGS Horizont, Eller 57 grad. 42 min. Pol=högd och 24^I/5 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

c ) LUNDS Horizont, Eller 55 grad. 42 min. Pol=högd, och 19^23/60 tids minuters Meridian-skillnad Wester om Stockholms Observatorium.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen af Dess Wetenskaps=Academie.

Stockholm, J. P. Lindhs Enka.

Exempl. säljes häftadt och skuret för Fyra Skill. B:ko. (Se övrigt för mer info om variationer i prisuppgiften)

De olika horisontupplagorna har identiskt innehåll om inget annat anges nedan.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
Planeternas Gång och Lysande År 1824	28
STOCKHOLMS Post=Taxa // GÖTHEBORGS POST=TAXA // Posternas afgång ifrån LUND Jemte den förnyade Bref=Taxan (för respektive upplaga)	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne*	32
1824 Års Marknader, Uti Swea och Götha Riken	33
Korrt Underrättelse om Tillwerkning af Pottaska	39
Tabell som förespår Wäderleken	46
Tabell över bewäringsskyldige	47
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Korrt Underrättelse om Tillwerkning af Pottaska.

Av: J. J. Berzelius

Pottaska erhålles ur wexters aska. Den anwändes ganska mycket i näringar och konster; till beredning af glas, twål och såpa, i färgerier m. m. Åtgången deraf är i beständigt tilltagande, då deremot ämnet till dess erhållande, wed och bränsle, är i aftagande; derigenom har pottaskans pris de sednare åren stigit så betydligt, att dess tillwerkning nu mera är en ganska lönande handtering.

Wexter gifwa ganska olika myckenhet aska, träd ger mindre än qwistar, och desse gifwa ännu mindre än löf. Gräs och örter gifwa mest; men deras anwändande till pottaska skulle wara skadligt derigenom att de kunna bättre anwändas. Af Trädslagen gifwa Ek, Bok, Afwenbok, Ask och Björk det mesta, och deras rötter och stubbar gifwa något mera än sjelfwa weden. Gran ger minst af dem alla.

Då man af ett skeppund (400 skålpund) torr Bokwed får ungefär 1 1/2 skålpund calcinerad pottaska, ger samma qwantitet Ek 1 skålp., Björk 3/4 och Granwed endast 4 lod. Det är således klart att man icke med något slags förmån kan anwända wed, af hwilket träd som hälst, för att deraf directe bränna aska till pottaska emedan den erållna pottaskan ingalunda betalar upphuggningskostnaden; men om all aska, som winnes af wed, förbränd i andra ändamål, blefwe samlad och till pottaska anwänd, så skulle inom Swerige, der så mycket wed årligen förbrännes, mer än rikets behof af pottaska kunna erhållas.

Wid de tillfällen åter, då man för en större och fabriksmässig tillwerkning will bränna wextämnen, har man att wälja på ris och qwistar, som wanligen i skogarna kunna, utan att fordra fullwuxna personers krafter, af barn och swagare personer hopsamlas i stora qwantiteter, samt på Ormbunkar, hwilka på flere ställen i swenska skogarna wäxa så tätt att en enda person kan uppsamla flera lass på dagen. Rätta tiden för Ormbunkarnes uppsamling är i slutet af September, då wanligen de flesta arbeten på åkerfälten äro ändade.

Man räknar på nära 5 procent aska af torr Ormbunka i September, då den deremot i Juni och Juli icke ger mer än hälften så mycket. Ett lispund aska af Ormbunkar ger 2 dryga skålpund calcinerad pottaska. Ris och qwistar gifwa emellan 2 och 2 1/2 procent aska, hwaraf hwarje tunna ger ett lispund eller mindst 15 marker calcinerad pottaska. Wid större städer der tobak planteras äro tobaksstjelkarne ett förträffligt och rikt ämne för pottaske=tillwerkning.

Bränningen af dessa ämnen förrättas bäst höst eller wårtiden, antingen i en serskildt uppbyggd ugn, i en bakugn eller i gropar. Ris och qwistar brännas bäst i skogen, om den är så aflägsen, att hemförningen kostar förmycket i dagswerken. Man förrättar då bränningen häldst på en klippa, der man finner en slät häll, och på hwilken man med gråsten bygger en slags ugn, som, i stället för murning, utpå omgifwes med jord och torf. Der berg icke finnes, bygger man ugnens botten af släta stenar, eller hopstampar man ett lager af lera, för att ej få askan blandad med sand och grus. Askan, som under bränningen samlas, uttages efter hand och förwaras i en för tillfället uppslagen och för regn wäl betäckt koja, och så snart den hunnit kallna, hwartill ibland åtgår längre tid, inpackas den i tunnor och hemföres.

Askan, sådan hon fås, är i och för sig sjelf en handelswara, men som likwäl på landsbygden, i anseende till de långa transporterna, sällan bär kostnaden af att förskaffas till afyttringsstället. Det skulle derföre wara en ganska stor winst för Riket, äfwensom för enskilda, om i Rikets skogrikare prowinser, der ris, qwistar och ormbunkar i ofantlig myckenhet årligen förruttna, utan all nytta, åboerne af skogshemman företoge sig askebränning och tillwerkning af så kallad rå pottaska, som icke fordrar någon slags annan serskilt konstfärdighet, än den man genom ett noga efterföljande af derom gjorda beskrifningar lätt kan winna. Härigenom skulle Swerige, i stället att behöfwa låta inkomma pottaska, från Finland och andra ställen, för sina fabriker och glasbruks behof, snart komma i den författning att kunna utskeppa denna handelswara till andra länder.

För att af aska erhålla rå pottaska förfar man på följande sätt: Trädkar ställas på så höga bockar, att tinor kunna sättas derunder, för att emottaga urlakningswattnet. Ner wid bottnen på karen äro twå hål, hwari sättas swickor med tappar, hwilka sistnämnda på ena ändan äro runda, så att de fylla swickan och på den andra fyrkantiga. Den förra ändan nyttjas då wattnet skall qwarhållas i karen och den sednare, när man will låta det utrinna. På bottnen inuti karen lägges ett hwarf trädribbor bredewid hwarandra och något upphöjde från bottnen, medelst underlaggde twärslåar, så att hålen på karens sidor blifwa nerom ribborna. Derofwanpå lägges ett annat hwarf ribbor, men twärt öfwer det förra, hwilket hwarf betäckes med små löst hopbundna halmknippor, som läggas tätt bredwid hwarandra, och twärt deröfwer ett annat hwarf af dylika halmknippor, hwarefter karen fyllas med aska, som, innan den inlägges, genomfugtas i ett serskildt kärl med litet warmt watten, hwarigenom winnes att wattnet sedan jemt rinner genom askan i karet.

Sedan karet nu är fylldt med askan, pågjutes, kokhett watten till dess att wattnet står till brädden. Man lemnar karen så en half timme, hwarefter tapparna uttagas och den fyrkantiga ändan insättes i swickan. Sedan wattnet gått igenom, slås det än en gång tillbaka på askan, och sedan det för andra gången utrunnit, slås nytt kokhett watten på askan, hwarmed fortfares till dess det kommer lika warmt ut igen, då man kan göra den sista utlakningen med kallt watten. Så snart man på det genomgåendes färg och smak märker att det icke mer håller så betydligt lutsalt, så tages det swagare wattnet i serskilta tinor, och kan sedan uppkokas och anwändas till första utlakningswattnet, sedan ny aska är inlaggd. När förrådet af tillräckligt starkt watten tillåter, börjas inkokningen i en jerngryta, som är desto bättre ju widare och ju mindre djup den är. Så fort wätskan minskas i grytan tillslås mera lut, hwilket beqwämligast sker på det sätt att man har luten stående i en tina, litet högre än grytan, och låter luten rinna ur tinan i grytan, hwarwid man så lagar att öppningen ej blir större än att det som rinner ned swarar jemt för emot det som afdunstar.

Sedan massan i grytan begynner tjockna, insläppes icke mera någon lut, utan massan inkokas antingen i samma gryta, eller i en mindre, till torrhet, hwarwid man måste oupphörligt omröra den med en jernspade, så att den icke får fästa sig wid bottnen, men massan får ej uttagas förr än den är alldeles torr och hård, då den bildar ett swart eller mörkbrunt groft pulwer, som inpackas i tunnor, och utgör nu den så kallade rå pottaskan. Den bör genast inpackas, emedan den ganska hastigt drager fugtighet till sig ur luften, och förlorar då i wärde ehuru den winner i wigt. Om sjudningen wid detta tillfälle besörjes med ris och qwistar, ämnade till afbränning, så kan man egentligen icke räkna på att brännmaterialet förökar tillwerkningskostnaden. Om askan brännes under hösten, sedan jordbruksgöromålen äro slut, och kokningen af pottaskan förrättas under wintertiden, då arbetsfolket har mindre att göra, så kunna åboer af skogshemman på detta sätt bereda sig en betydligt förökad inkomst, utan några serskilta större kostnader för anläggningen af en fabrik, och utan att tarfwa en utöfwer den för jordbruket wanliga arbetsstyrka.

Att förwandla den rå pottaskan till calcinerad är i sig sjelft en ganska lätt och enkel sak, och det sker endast genom den rå pottaskans bränning i en egen dertill inrättad ugn, hwars beskrifning likwäl icke kan lemnas så fullständig i dessa få blad, att den derefter skulle kunna uppbyggas af wanliga murare på landet. För dem, som wilja inrätta äfwen denna ugn, för att tillwerka calcinerad pottaska, må anföras att den finnes beskrifwen, äfwensom hela pottaske=tillwerkningen, i en liten afhandling, kallad: Konsten att tillwerka pottaska, grundad på de nyaste rön och upptäckter, utgifwen efter Kongl. Commerce=Collegii föranstaltande. Tryckt i Stockholm 1801. hos C. F. Marquard. Af detta arbete kan man, på grund af erfarenhet, i synnerhet tillstyrka noga efterföljd af hwad som finnes anfördt i 5:te och 6:te Capitlen eller från sid. 57-67. Den på Tab. IW figg. 8-12 aftecknade calciner=ugnen är ostridigt den bästa, och kan uppföras efter de der gifna föreskrifter, med full säkerhet att swara emot ändamålet.

I Städerna, särdeles de större, förbrännes årligen ganska stora qwantiteter wed, hwaraf pottaska skulle kunna erhållas, om sjuderier så anlades, att de kunde uppköpa och hemta askan sjöledes; ty ett sjuderi i eller bredwid en sådan större stad skulle mindre wäl bära sig, i anseende till det dyrare brännmaterialet för kokningen. Nu anwändes askan till byklut, hwarwid större delen af alkalit förekommer utan nytta, då bykluten deremot bäst skulle göras af calcinerad pottaska upplöst i watten, hwarwid man alltid kan erhålla en lut af samma styrka samt utan färg, och hwarwid man ingenting anwänder i ett onödigt öfwerskott. Det är dock troligt att den i städerna erhållna askan, genom dess förbrukning till byklut, aldrig blir en påräknelig tillgång för pottasksjudning.

I Sweriges södra orter beredes så kallad wälld aska. Detta är icke annat än ombränd aska, som erhålles på det sätt att wanlig aska göres med watten till en deg, hwarmed stycken af bok= eller ekwed öfwertäckas samt antändas sedan och brännas. Denna ombränning tjenar endast till att förstöra ännu oförbrända delar i askan. Af hettan sammanbakas askan i större och mindre klumpar. Den ger wid lutning, efter denna bränning, mindre pottaska än förut, emedan en del af pottaskan förenat sig med jordarterna och blifwit i watten olöslig.

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1824 till Stockholms, Götheborgs & Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 09-10 April 2011. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 11 x 9 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 4 Skillingar Banko. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1820-1858.

Varianter:

Övrigt: Prisuppgiften i Göteborgs och Lunds horisont ”Ex. säljes häftadt och skuret för Fyra Skillingar Banko”. I Stockholm istället ”Exempl. säljes häftadt och skuret för Fyra Skill. B:ko.”