Almanach 1803 Till STOCKHOLMS Horizont

Almanach För Året Efter Frälsarens Christi Födelse, 1803. Till STOCKHOLMS Horizont, belägen wid 59 grad. 20 ^1/2 min. Polhögd.

Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigste Stadgande utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.

STOCKHOLM, Tryckt hos JOHAN PEHR LINDH.

Ex. säljes häft. och skurit för 1 s. 4 r. kopp. sl. eller r.g:m.

Konungahuset	2
Förmörkelser	3
Tecknens bemärkelse	3
Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter	4
Planeternas Gång och Lysande för År 1803	28
STOCKHOLMS Post=Taxa	29
Underrättelser utur Kongl. Post=Ordningarne	31
1803 Års Fri=Marknader, Uti Swea och Götha Riken, samt Finland	32
Kort Berättelse, huru Ladugårds-pigan Stina Persdotter, i några år och äfwen sistledne Winter, ansat och stillat Kreaturen wid Mjölsta gård, i Stockholms län och Gottröra socken	38
Kungörelse ang. priset på almanackor	48
Förteckning över försäljningsställen	48

Kort Berättelse, huru Ladugårds-pigan Stina Persdotter, i några år och äfwen sistledne Winter, ansat och stillat Kreaturen wid Mjölsta gård, i Stockholms län och Gottröra socken.

Av: I. av Darelli.

Stina har i synnerhet 3 egenskaper, fromhet, snygghet och flit: Den fromhet, med hwilken hon ansar Kreaturen, göra att de äro alla så trägna efter henne, att de gå från bästa föda för att följa henne. Jag har med förundrarn märkt huru de wisa sin glädje wid hennes ankomst, huru de alla hafwa ögonen på henne, så länge hon är närwarande, och huru de wisat saknad, så snart hon gått ifrån dem. Med bröd, eller rå Potates, efter tillgång, som hon gifwer dem, oftast ur händerna, har hon i synnerhet fått dem så spaka och kärliga.

Hon är så snygg, att hon aldrig mjölkar utan med wäl twättade händer, och om wintren går ingen dag förbi, som hon ej borstar korna med torra wiskor, och när de warit ute i snö eller rägn, torkar och gnider hon dem wäl, med grofylle, hwarigenom de hållas alltid glänsande. Minst 2 gånger hwar dag sopar hon kohuset, så att tak och wäggar hållas fria från damb och spindelwäf, gödsel=gången beströr hon straxt efter måkningen med hackadt granris eller krubbwrak; hon strör flitigt under korna så att de ligga wäl och snygt.

I foder=gången lemnar hon intet spildt, och när det är orent wäglag, ömsar hon skor, innan hon börjar stillningen. Mjölk=kärlen håller hon ganska wäl rena och fria från syra, med en lag kokad på libbsticka, dill, eklöf och enris. Hon silar upp mjölken i många wida flata bunkar, till 1 1/2 högst 2 tums djuplek och ställer dem om wintren i wärme och om sommarn i swalka, hwarigenom gräddan befordras och mycket smör erhålles.

Hennes flit består egentligen i Kreaturens eftersyn, ans och stillning, hwartill hon har en owanlig håg, därföre försummar hon likwäl icke sina öfriga syslor och är altid glad i sit arbete. Man må äfwen berätta, som en stor dygd hos henne, att hon är owanligt aktsam om elden: Hon bär aldrig bart ljus, aldra minst eldkol mellan stickor, utan har altid sin handlykta hel och klar att den ej behöfwer öppnas under syslorna i Ladugården, den hon äfwen, för alla obehöriga personer, hålla tillstängd. Hon mjölkar med len hand, som det kallas, och kommer aldrig åt spenarne med naglarne; men stöter juret flere gånger upåt, liksom kalfwen när han pattar, och altid mjölkar hon så länge någon droppa kommer. Hennes ordspråk är: att man skämma den bästa ko, om man ej mjölkar wäl ur, och att man, genom mjölkningen mycket kan bättra en dålig.

Wintrarne 1796 och 1797, fick hon, det som här är wanlig stillnings ordning, 4 sommarlass hö, torkade ungefär 96 Lisp. för hwarje ko, utom tilräckligt halm, agnar och båss, 3 Lisp. Wickermjöl, eller i brist däraf 4 Lisp. blandsäds=mjöl och sämre salt efter tillgång, till sörpet: Hon hade då sjelf i början af foder=gången, där höet från skullen nedsläppes, inrättat en liten wågskål, af en tunn brädlapp, med 4 snören å ena ändan af en käpp, och bundit en sten om 6 marker i den andra, därmed wägde hon behändigt hwart fodergif, till dess hon snart genom wanan, tog 6 marker i gifwet utan att, mer än ganska sällan till sin efterrättelse försöka det på sin wåg. Ett sådant gif hö gaf hon hwar ko om middagen efter wattnet; om eftermiddagen gaf hon hwar ko ett ämbare sörp och till nattfoder halm. Om morgonen skillde hon den halm, som hon dragit under sig, från den ännu ätliga, hwilken hon wäl upblandade med hö, 6 marker åt 3 kor, och gaf dem mera friskt halm samt på förmiddagen hwardera ett ämbare sörp. Den odugliga halmen bär hon dels till swin=läge, dels till strö under fåren.

Wintren 1798 feck hon 3 sommarlass hö åt hwar ko; Hon gaf då dem i stället för morgonhöet, halm och 2 ämbare sörp förmiddagen. Sörpet bestod af agnar och båss, med warmt watten, litet salt och ett par göpner mjöl till hwart ämbar, hwarigenom åtgick ganska nära 5 Lisp. hafreblandad wicker för hwar ko.

Stillningen, säger hon, kan icke föreskrifwas allmänt; ty ju mera Kreaturen erhålla af god föda ju större afkastning gifwa de, och, wid en wäl bestäld Ladugård, bör ingen annan regel wara wid stillningen än, att intet af födan kommer oförtärdt i gödseln; hwarföre gifwen icke böra wara för stora utan tilldelas Kreaturen oftare ombyte af flere slags halm, hö och sörp, samt stundom löf och torra agnor. Om Råghalmen är grof, och tröskad med slaga, bör den bråkas, hwilket sker med wanlig linbråka; att skära den till lång hackelse är äfwen nyttigt.

Sistledne winter 1799, då höbristen war owanlig, och då höet likwäl kunde mindre sparas åt de öfrige Kreaturen, feck hon ej mer än ett sommarlass hö åt hwar ko. Hon delte då det wanliga gifwet af 6 marker, åt 3 stycken, således en liten tapp åt hwardera på halmen, så mycket blott att de stodo stilla i båset wid inslafningen eller wattningen, som en gång hwar middag sker ur en springkälla, hwilken höll watten hela den torra starka wintren.

Ett lock öfwer källan, tjockt beklädt med halm, som ett litet tak, gjorde att wattnet ej blef för kallt. De öfriga Kreaturen wattnades 2 gånger om dagen och woro äfwen alla friska. Wärmdt watten nyttjar hon allenast till sörpet, men gifwer hon aldrig förän det swalnat. Af sörp=lagen gifwer hon mera åt korna efter, än före klafningen. Morgon och afton gaf hon korna torr halm och sörp, som utjorde nästan deras enda föda: deraf tilldelte hon dem ordentligen 4 ämbare hwardera om dagen. I sörp=karet blandades, utom agnor och båss, hösmål, skuren wickerhalm, och ärthalm, afrepadt löf, äfwen det löf som om hösten affallit och å gräswall tidigt blifwit sammanräfsadt hemfördt och torkadt, hackelse, löf och Renmåssa; allt omröres wäl och, wid gifningen, iblandades några näfwar wickermjöl samt litet salt i hwart ämbar.

Torkade nässlor, rofblad, Potates=blad, och hwarjehanda dylika skräden ur trädgården, hwilka om hösten sorgfälligt samlades, utgjorde så länge de warade, en god beståndsdel af sörpet. Hon gaf äfwen korna ett par gånger i weckan granris, efter Wallenstens sätt tillagadt, och werkstäldte det så mycket häldre, som hon såg att alla Kreaturer åto sjelfwe färskt ris, som fanns till myckenhet hemfördt på Ladugården. Nämde winter åtgeck något öfwer 11 Lisp., dels wicker, dels blandsäds=mjöl för hwar ko.

Fodret på skullen, ware sig hö eller halm, tål hon aldrig liggande utspridt; då deri trampas blir det smutsigt och osmakligt för Kreaturen; hon tager derföre fodret undan för sig efter hand, så att höbingen står som en wägg, hwaraf dagliga behofwet hämtas först wid foten och så uppföre. Hon lägger aldrig någon ko i sining, utan mjölkar så länge kon gifwer mjölk före kalfningen. Hon fördömmer, äfwen med rätta, den förderfliga osed att minska födan för kon före kalfningen, i galen fruktan för deraf följande swår börd; snarare ökar hon wicker=mjölet på sörpet för nära tunga kor, och gifwer dem dagligen hafrebröd när det bestås. När någon ko skal kalfwa, hwilken tid hon wäl känner i följd af sin anteckning, den dag kon tagit oxe, bäddar hon wäl under henne, äfwen ett stycke bakför kon, med torr halm; annan hjelp wid detta tilfälle påstår hon wara oftast skadlig. Men då någon ko har mycket swårt för att kalfwa, gifwer hon henne in några små rödlökar och hjelper warsamt till att draga fram kalfwen under wärkarne.

Om den så kallade lifsbörden olyckligt följer med efterbörden, förstår hon att genast instoppa den i sitt läge; will den åter utfalla, sys före med ullgarn, och kon gifwes hafrebröd och fint tort hö, tills hon blir frisk igen.

Nyburen ko bestås eljest mäsk eller hafremalt några gif, och släppes ej ur huset på ett par weckor. Kalfwarne, påläggs=kalfwarne i synnerhet, få di, hwilket alt mer widtages af goda hushållerskor, som icke hafwa så lönande mjölk=afsättning, att kalfwens upfödande, kan ske annars utan förlust. Hon pålägger kalfwar hälst om sommarn; de få då, med sina mödrar, gå i särskilda hagar, och blifwa ojämförligt större och wackrare än de på annat sätt upfödde. Om hösten wänjer hon dem at äta bröd, wicker Rofwor, Potates, kålblad och om wintren hö, fin halm och sörp. Om sommarn därpå hållas unga Qwigorna i särskild hage, där de en gång hwar dag få färskt klöfwer eller wicker. Ung=tjurarne samt ox=kalfwarne, som då utskåras, gå i bete bland drag=oxarne; all ung=boskapen hemdrifwes hwar afton och klafwas öfwer natten i sina bås, där de för sig finna ett litet gif färskt klöfwer eller wicker. De kalfwar, som ej få di, böra likwäl af modren först wäl slekas rena, innan de tagas ifrån henne, och få Rå=mjölken wäl spenwarm. Om kalfwen ej får njuta den, och om mjölken kalnar, innan den gifwes, får kalfwen löst lif och döden. Tjuren släppes icke till kon, förrän hon wisar sin längtan, och Qwigorna afhållas till 3:dje året.

Om sommaren är Stina mycket mon om Kreaturens wattning, och lockar dem häldre med sig lång wäg dagligen till friskt watten, än att hon tillåter dem törsta och, ur grunda gropar, dricka orent och med markfrön upfyldt watten, som grundlägger de flesta Kreaturs sjukdomar.

När Kreaturen få tillräcklig god föda och rent watten samt ansas wäl, blifwa de sällan sjuka. De böra ej tidigt wallsläppas om wåren, icke eller för länge få gå i betet om hösten, aldraminst under kalla och rägniga nätter. Hösten och wåren tillser Stina att ömsningen af det saftiga och torra fodret sker småningom, blandas i begynnelsen wäl tilsammans, och gifwes Kreaturen då god halm, hälst därtil sparad wicker=halm om nätterna. De wanligaste Kreaturs åkommor botar hon sjelf, efter omständigheterna, med Tobaks=klistir, Spitsglas=lefwer, åderlåtning, bank. Swulnader fördelas med sjuden humbla och utwärtes sår läkas med Saltpetter=lut eller Terpentin. Wåta medicamenter, dels Bränwin med Saltpetter eller med stött Krut, dels Riga=balsam, gifwer hon alltid upblandad med urin i en wanlig butelj, ur hwilken blandningen omsqwalpad hälles bäst i Kreaturets hals, under det dess hufwud af en stark karl upphålles.

Pulfwer gifwer hon inlagdt i en liten strut af tryck=papper, fästad wid en wässad böjlig Björk= eller Widqwist, som nedrännes i Kreaturets hals, där struten släpper stickan. Wid sådana tillfällen gifwer hon altid det sjuka Kreaturet hafrebröd, hwarwid det är wandt. Munn=ränsning finner hon ofta nödig, hälst där Kreaturen få drank, hwilken aldrig bör gifwas annorledes, än på sörpet eller upblandad med watten. Färsk klöfwer gifwer hon, hälst blandad med annat gräs, hö eller halm, eljest kunna Kreaturen deraf må illa och få utsot. Wicker än mindre farlig ända tills wicker=ärterna börja mogna, då den sedan är en aldeles otjenlig föda för boskapen, emedan ärterna swälla i tarmarna, spränga dem och förorsaka säker död. Men Wickern tröskad och malen är, jämte hafran, förträffelig till Kreaturs bröd, då allenast Rågmjöl fordras så mycket, att degen håller ihop wid bakningen.

Spanska Fåren stillar Stina wanligt med 1/2 lass hö, 1/2 lass hwethalm, 1/2 lass wårsäds=halm, hwaraf wicker=halmen är så god som hö, och 60 kärfwar löf för hwardera, lamben inberäknade. Deras hus får aldrig wara warmt. Hon föser ut dem på Ladugården medan födan lägges i häckarne, hwarigenom smolk i ullen förekommes. Hon wattnar dem dagligen. Om sommarn beta de i Trädesgärdet; men släppas ej wall förrän daggen afblåst. Sleke, salta och beska saker, i synnerhet malört, humbleblad, alknopp och wäl bergadt löf, äro för fåren så hälsosamma att inga andra medel behöfwas före det 7:de året, då fåret bör afyttras.

Swin=kreaturen har hon wäl framfödt flere år utan drank. Råg=agnar, slö=säd, wicker och ett slags surkål af allahanda Trädgårds= och Kjöks=afskräden jämte andra syrliga saker, i synnerhet Rönnbär och surnadt dricka, samlar hon åt dem med noggranhet. Swin=kreaturen fordra öfwer wintren warmt hus och snyggt läge af torr halm.

På detta sätt wårdade och stillade Stina ensam äfwen sistledne winter 14 Kor, 60 Spanska Får och 10 Swin utom små=kreatur Gäss och Höns. Hon förrättade därjämte de insysslor och den spånad och wäfnad som henne åligga. Alla Kreaturen hafwa i sommar mått wäl och hon har denna höst fått 4 lass godt hö till hwar ko.

Wångsjöberg den 24:de October 1799.

---

Ovanstående text representerar en avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1803 till Stockholms, Götheborgs och Lunds Horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 12 December 2023. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.

Format: Sedes, 16:o, ca 10 x 8,5 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.

Pris: 1 Skilling 4 runstycken Banko i slantar eller i Riksgälds=Sedlar. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1798-1804.

Varianter:

Övrigt: Samma uppsats (sid 38-47) i Stockholms, Göteborgs och Lunds horisonter. Titelsida med illustration av solförmörkelsen den 17 Augusti.