Titel
Almanach För Året Efter wår Frälsares Christi Födelse, 1769. Til STOCKHOLMS Horizont, Eller 59 grad. 20 min. Pol-högd, och 1 2/3 tids min. Meridian skilnad Öster om Upsala Observatorium.
Efter K. Maj:ts Nåd. Förordnande, Utgifwen Af Dess Wetenskaps=Academie.
STOCKHOLM, Tryckt hos Direct. LARS SALVIUS.
Exemplaret säljes häftadt och skurit för 3 öre S:mt..
Innehållsförteckning
| Konungahuset | 2 |
| Förmörkelser, Tecknens Bemärkelse | 3 |
| Månadskalendarium med solens och månens upp- och nedgång, väderleksuppgifter | 4 |
| Om Veneris gång genom Solen | 28 |
| 1769 Års Marknader, Uti Swea och Götha Riken, samt Finland | 29 |
| OLOF TÖRNSTENS underrättelse om Lin = och Hampas Såning och Beredande… | 36 |
| Påsternas afgång ifrån STOCKHOLM, jämte Bref=Taxan | 46 |
| Förteckning över försäljningsställen | 48 |
Uppsats
Fortsättning af v. Notarien Mag. OLOF TÖRNSTENS underrättelse om Lin = och Hampas Såning och Beredande, m. m.
Linets Nedmyllande sker olika, alt som landet är förut beredt. I Polen sås fröet i öpen fåra, och landet harfwas efter såningen, med särdeles flit, twärt öfwer kammarna, så at det lägges jämnt. Härigenom kommer fröet nog djupt, så att roten har jämn fuktighet ifrån botn, och tager icke skada af långsam torka. De fläste så på jämnad åker, och harfwa allenast ned fröet. Några nedmylla det med ahl, men allenast i halfwa mullen, och låta sedermera harfwen löpa öfwer landet. I lös jord kan det utan fara någorlunda djupt nedmyllas, men i ler=jord är den djupa myllningen äfwentyr underkastad. På hwilketdera sätt det sker, måste åkren med all möjelig flit rensas, at inga kokor, stora stenar eller gräs=rötter qwarlämnas. På lindor och nyplogar, betjäna sig försigtige Åkermän därtil af skodde harklor med järnpinnar, hwilka aldeles likna räfsor, undantagande, at de äro gröfre och tyngre. Härmedelst krattas och ränsas mullen allrabäst, utan at torfworna rubbas, som ofta sker med åkerharf: men är man försedd med den Lifländska träharfwen, så kan hon göra äfwen så god tjänst.
När Linet fått en twärhands högd, plägar det på alla ryktbara Lin=orter rensas ifrån ogräs, då man efter behag, antingen lägger sig ned, eller dristigt trampar däruti, dock med bara fötter. Wid samma tilfälle risas äfwen alt tjockt Lin, som annars skulle nedbrytas, och af jord=röta fördärwas. Risningen sker dels med half alns långa klyftor, hwarpå läggas långa, smala och torra Wide=sprötar, eller Björke=och andra släta qwistar, så när hwarandra, at de råkas, och kunna öfweralt uppehålla Linet; dels kunna större qwistar nedstickas i jorden, samt på et drygt qwarters högd öfwer mullen bräckas, och efter en led nedböjas in på hwarandra.; dels och pläga någre nedsätta yfwiga, samt späda och korta qwistar, som komma at stå, men icke långt ifrån hwarandra, såsom då man risar Socker=ärter. Man följer häruti den method, som man anser minst mödosam, och likwäl upfyller ändamålet, så at Linet icke, får tilfälle at lägga sig.
Tiden til Linets upryckande är icke widare föränderlig, än i afseende på hwad man hällre åstundar, antingen mjukt Lin eller moget frö. Rätta tiden för Linet utrönes af dess färg och bladens fall; ty när halmen gulnat, och stjelken til et qwarter ifrån roten är bar, hämtar man mjukt Lin. Ryckes det dessförinnan, förloras icke allenast alt frö, utan tågen får ock en obehagelig grön färg, blifwer swag och luggig. Står det åter så länge, at Linet aldeles bleknar, och safwen stiger tilbaka i roten, så blifwer det hårdt och sträft som hampa, och erhåller en hop swarta hartsfläckar, som sedermera icke stå at frånskiljas. Wäntar man endast godt frö, är säkraste märket, när kärnan är wäl stadgad, samt fröet och knopparna synas mörkna. Men om Linet ligger, och har redan fått någon röta eller blandning af rödbruna strån, måste det, utan afseende på mindre mognad, genast upryckas. Den skada som härigenom sker, och som ej sällan blifwer ganska känbar, har dock igenom risande kunnat förekommas; men för en hotande nattfrost, då man äfwen måste i otid bärga det, har man ingen ting at förebrå sig, så framt icke något fel tildragt sig i sånings=tiden. Omoget Lin tål näpligen mera köld än Gurkor, och wid bättre stadga, lika med Ärter.
Sjelfwa upryckningen bör i andra fall icke ske, utan i torr wäderlek, och när daggen til det mästa uttorkat. En full göppen efter den andra, sönderdelas och lägges korswis med samma ändar tilhopa uti et hand, til 10 a 12 i hwart knippe, som sedermera bindes likasom annan säd. Dessa knippor upresas genast på rotändan, wid hus=wäggar eller gärdes=gårdar, eller bredas de ut på torr gräs=wall, eller ock hängas de på stänger och Hässjor med nedwända knoppar, på det de må så mycket bättre genomtorkas, och at Linet kan ligga tilsammans oskadt för mögel och wärma, til dess rötningen sker, wid därpå följande wår. Om regnwäder skulle härwid infalla, är sista sättet det bästa.
Så snart Linet blifwit wäl tort, kunna wäl knopparna genast afrepas; men om det kan så förwaras under tak öfwer wintren, at icke ohyra skalar ut fröet, wil man försäkra, at kärnan winner mycken styrka, enär knopparna sitta länge på sina strån. Det Lin, som icke kan för husbehof umbäras, måste wäl, sedan det undergått förenämde torkning, rötas om hösten, dock påstår man ock, at det Lin, som öfwer wintren fått ligga orötadt, winner märkelig styrka och godhet, emot det som genast lägges i röte.
At utan föregången torkning genast med frisk tåg afknoppa och röta Linet, är på ingen ort. undantagande el eller annat Landskap i Swerige, brukeligt, därföre förtjänar en så allmänn method som den förra, åtminstone pröfwas, innan den af wåra Norrlänningar ogillas, ty den tjänar först til bättre torkning på knopparna, och sedermera tyckas wåra tidiga wintrar kräfwa den omtanka, at man, i en slik omständighet, bör litet foga sig efter andras erfarenhet, til förtigande, at de torkade Linsorterne brukas til de aldrafinaste arbeten, hwartil wårt Lin icke låter sig twingas. Innan denne på frisk tåg genast åtföljande rötning anställes, är ingen ting annat af särdeles granlagenhet, än at både Lin och knoppar noga bewaras ifrån all sjelftagen wärma eller ljumhet, hwaraf de på mångfaldigt sätt skadas, och därföre är ingen ting angelägnare, än skyndsamhet wid afrepningen, så at Linet strax befordras til wattnet, och knoppnarne ofta utläggas, renas och bredas ut helt tunt för solen eller på något luftigt ställe, där de snart torka.
Knopparna afrepas bäst, antingen på en half alns bred grof Järn=kam, som är uti en hög och stadig pall eller bänck wäl fästad, då alt ogräs och mull jämte knopparna häklas ut i bägge ändar på hässjorna; eller sker det genom bultande med en platt och grof räflad klubba, på det sjelfwa de yttersta spetsarna af Linet må bewaras; men i Polen och Lifland är det skadeliga missbruk allmänt, at med en lång knif eller lia afskära hela Kronan. I alla fall lägges knippet något redigare och mindre, dock på lika sätt som första gången: men till kand får icke annat nyttjas än halm, som är mjuk och icke faller af genom rötningen.
De knoppar, som hela wintren setat på sin halm, behöfwa näppeligen widare torka, dock bör man för större säkerhet, låta dem i några dagar ligga för solen tunt utbredde, innan de sammanläggas; Men de som höstetiden afrepas, fordra nödwändigt ytterligare torkning, så wäl i luften, som äfwen, wid hinderlig wäderlek, igenom lindrig badstufwu=wärma; ty de måste med all flit bibehållas wid deras klara och ljusa färg, at de ingalunda swartna, då äfwen fröet får skada af mögel. Innan denna torkning anställes, skola likwäl knopparna förnt, igenom risslande och kastning, renas ifrån gröfre ogräs=stjälkar, samt efter torkningen risslas å nyo med et finare rissel, som behåller knopparna, släpper alla ogräs=frön igenom sig, så at de äro så rena, som de wore räknade: och därpå bewaras de otröskade, i täckta lårar eller tunnor, dit möss icke inkomma; Men ändteligen då fröet skal nyttjas och försäljas, tröskas det omsider, sållas, kastas och wannas såsom annan säd.
At rätteligen syra eller röta Linet, anses wäl, icke utan grund, för granlagaste stycket af hela Linskötslen, dock måste jag bekänna, det ingen gjort sig ännu möda, til at omständeligen beskrifwa det samma, ej eller är det obegripligt, om det blifwer rätt förestäldt. Syrandet tjänar til intet annat, än at lossa bastet ifrån sin halm, så at stäfwen igenom beredning afsöndras kunna. At röta Lin på sumpig gräswall, kan ej annat än wattubrist hafwa upfunnit, och owana eller okunnighet utspridt och bibehållit, men Linet får aldrig den fullkomlighet, som när det lägges i godt watten; dock älska många Fruentimmer mera den förra eller grå=Linet, för dess synnerliga fin= och mjukhet, hwarföre det låter sig alt för wäl spinnas. Alt Lin, som är af olika beskaffenhet, bör wid afknoppningen eller repningen läggas i särskildta knippor och hopar, på det hwarje sort må kunna särskildt rötas; ty halfmoget fint, gräsfritt, tort och stående Lin til 1/4:del, 1/5 eller 1/6:del längre rötas, än det, som är wäl moget, groft, gräsbundet, och särdeles om det af liggning på åkren tagit någon fördold röta.
Wid wattnets utwäljande tjänar wäl onödig laggranhet ej til annat, än beswär och willrådighet. Dock bör man se sig före, at icke bruka sträfwa, salta, kalkhaltiga och mineral-watten, utan det som är lent, och duger til twätt, kokning och färgning, som löddrar sig wäl med twål, och lämnar wid kokningen et grått grummel på botten, eller ock sådant, som är allmänt i strömmar och insjöar, där icke kalk=jord finnes. Hårda watten äro til sådan bruk mindre tjänliga. De åter, som för andra oarter äro misstänkte, kunna i et glas lätt pröfwas, med några droppar Oleo tartari, då de, som hålla kalk, få en mjölk=färg; men förblifwa i annat fall klara. Mineral-vatten färgas af Ahlbark eller Galläplen mörkbruna eller swarta, och salta watten kännas af smaken.
Linet får icke läggas på sådana ställen, där wattnet af ström eller blåst är mycket oroligt, utan altid i lugn och stillhet, i vikar inom tjock wass, inom någon gård eller pålwerke, som för mindre kostnad kan formeras af några qwistfulla granar, eller där en Elf är aldraspakast; men om sådana lägenheter icke finnas, måste man upkasta gropar wid sjöstränder och moraster, eller hwarest watnet, utan swårighet kan inledas och underhållas. I djupa, wida och stora watten, i skugga för höga berg och skogar, på sten och sandbotten, och uti åar, hwarest watnet beständigt är i törelse, wärkar dess wärma mindre, än i andra fall, och kan därföre Linet, på sådana ställen, syras 2, 3 a 4 gånger längre, än uti små=sjöar och dammar, hälst på gytje=botten, eller där solen kan obehindradt wisa sin werkan.
En lika märkelig skilnad förorsakar äfwen årstiden, i anseende til luftens mer eller mindre wärma, at på ställlen, där Lin tilförene kunnat under warmaste sommaren fullrötas på 9 a 10 dygn, tål det om hösten snart så många weckor, och när wattnet blifwa så kalt, at det isar sig, uphörer all röttning, så at Linet kan oskadt ligga, til dess isen åter försmälter, då det ej sällan befinnes kosteligare, än något annat Lin.
Af slika försök, jämte någon därmed instämmande erfarenhet, at de, som på en wiss berömd ort brukat syra sit Lin i åwatten, ärhållit det årligen något bättre än andre, som röta i smärre och warmare watten, tycker jag mig hafwa anledning, at häldre styrka begynnare, til at göra det samma, eller lägga sit Lin uti friska och kyliga watten, för at så mycket bättre och utan äfwentyr, igenom längre pröfning, skapa sig färdighet, at finna på den stund och tima, som Linet blifwer lagom syradt, hwaruti sjelfwa konststycket består, än at med andra, utan särdeles orsak, afskräma dem för slika watten, eller allenast recommendera gropar och dammar, hwarest Linet kan, igenom 2 eller 3 timmars liggande efter lagom rötning, blifwa förskämdt, hwilket oförfarne näpligen undwika, och hwilket uti kyliga watten, ej mera befaras på et halft eller helt dygn.
När Linet skal syras i gropar eller andra orörliga watten, gör man allenast wid bottnen en löfbädd, samt lägger så Linet in uti någon ordning, som man tycker bäst wara, höljer det sedermera med löf eller halm, at icke skum och orenlighet får fästa sig wid, hwarpå läggas bräden eller stänger, och sidst stenar eller tung och sur wed, som prässar det under wattenbrynet. Uti sjöar, ehuru små de äro, fordras dock omkring syret en tät och säker pålning, om ej Linet skal bortflyta. Men i större watten eller uti åar gör det icke tilfyllest, utan Linet måste nödwändigt läggas uti stadiga klofwar, hwilka göres af 2:ne grofwa stänger, som til 3 quarters mellanrum äro på 2 a 3 ställen med slådor eller pinnar sammanhäftade i form af någon stege, hwarpå Linet lägges hwaremot annat, eller skafföts, såsom Sill på et halster, i 4 eller 5 hwarf, at hwar klofwa håller 100 eller högst 150 knippor, och ändteligen prässas Linet tilsammans med en annan grof stång, at klåfwen kan utan Linets minsta rubbning, wältras och lyftas, då han ock genast flyttas ut på medelmåttigt djup, och sänkes midt i wattnet; fästes med säkra pålar, samt efter nyss gifwen beskrifning täckes och belastas. Jag bör ännu en gång påminna at Lin af olika beskaffenhet, lägges i särskilde klofwar och sänken, at det må kunna hwart för sig efterses och skötas.
Continuation följer nästa år.
Ovanstående text är en manuell avskrift av originalet som publicerades i almanackan för 1769 till Stockholms horisont (med modernt typsnitt för lättare läsning) och genomfördes 3-5 Januari 2025. Med reservation för ev. felstavningar p.g.a. svårtolkad text.
Övrigt
Format: Sedes, 16:o, ca 10 x 8,5 cm.
Bindning: Trådhäftad.
Antal sidor: 48.
Pris: 9 öre Kopparmynt eller 3 öre Silvermynt. Priset på almanackor under det svenska monopolet 1749-1972 fastställdes av regeringen och dryga böter väntade den som försökte stegra priset. Ovan nämnda pris var gällande för alla häftade upplagor 1753-1777.
Varianter:
Övrigt: Titelsidan med tre illustrationer: Venus gång över solen den 3 Juni, Solförmörkelsen den 4 Juni och Månförmörkelsen den 13 December.